RESIDUAL resi1dɯa4l l. -sid1-, l. res1id- l. re1sid-, adj.
Etymologi
[jfr t. residual, eng. residual, adj., fr. résiduel, adj.; av nylat. residualis, avledn. av lat. residuum (se RESIDUUM)]
(i fackspr.) som kvarstår l. återstår ss. en rest; oftast ss. förled i ssgr. Sundberg (1926). Wernstedt (1951).
Ssgr [i allm. med förebilder l. motsvarigheter i t., eng. o. fr.]: RESIDUAL-BLOD. fysiol. om den (större l. mindre) mängd blod som kvarstannar i hjärtats kamrar efter dess sammandragning. Petersson FysUnders. 273 (1908). —
-INKOMST~02, äv. ~20. nat.-ekon. om den del av inkomsterna för en producerad vara som återstår efter betalning av alla produktionskostnaderna o. som bildar företagarens vinst. Cassel TeorSocEkon. 305 (1934). —
-LUFT. [efter eng. residual air] fysiol. om den luftmängd som finnes kvar i lungorna o. luftvägarna efter maximal utandning; jfr reserv-luft. Hammarsten FysiolK 560 (1883). —
-TEORI. nat.-ekon. om en ekonomisk teori enl. vilken arbetslönen uppfattas ss. en återstod som blir kvar av produktionsresultatet, sedan företagarna o. ägarna till jorden o. kapitalet fått sina andelar. Cassel TeorSocEkon. 304 (1934). —
-URIN. med. om den (större l. mindre) mängd urin som kvarstannar i urinblåsan, då denna på grund av vissa sjukdomstillstånd icke kan tömmas helt. Thunberg Livsförrättn. 258 (1925).
