RESITOL res1itå4l l. re1-, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. resitol; till RESIT med den i kemiska benämningar vanliga ändelsen -ol]
kem. o. tekn. om den mindre lösliga o. termoplastiska mellanprodukten vid framställning av härdbara plaster av fenoler o. formaldehyd (s. k. fenoplaster); särsk. i pl.; jfr RESIT, RESOL. Kjellin (1927). 2SvUppslB 23: 1204 (1952).
