SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1957  
RESPIRABEL res1pira4bel l. räs1- l. re1-, adj. -bla.
Etymologi
[jfr t. respirabel, eng. o. fr. respirable; av senlat. respirabilis, till respirare (se RESPIRERA). — Jfr IRRESPIRABEL]
(i fackspr., numera mindre br.) om ämne o. d.: möjlig att inandas (gm andning införas i andningsorganen); vanl.: tjänlig att inandas, som kan inandas utan skada för hälsan. LittT 1797, s. 105. (Djuret som drunknar) dör .. ej egentligen af qväfning d. ä. brist på respirabelt ämne, utan .. af brist på tjenligt respirationsämne. TLäk. 1835, s. 477. Tider .. under hvilka luften ännu icke var respirabel för varmblodiga djur. SKN 1845, s. 21. 2SvUppslB (1952).
Spoiler title
Spoiler content