RESPONDENT res1pondän4t l. räs1- l. re1- (respånndä´nnt Dalin), m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. respondent; av lat. respondens (gen. -entis), p. pr. av respondere (se RESPONDERA)]
1) person som försvarar en avhandling (l., om ä. förh., en samling teser l. dyl.) vid disputation l. (om ä. förh.) vid disputationsövning; i fråga om nutida förh. om en gradualavhandlings författare i egenskap av avhandlingens försvarare vid disputationen, i fråga om ä. förh. ofta om person som (stående i en lägre kateder än den för preses avsedda katedern) hade till uppgift att vid disputationen (referera o. jämte preses) försvara en avhandling l. dyl. som författats av preses; äv. mer l. mindre bildl.; äv. i uttr. respondent på (en avhandling o. d.). När iagh blifwer Opponent, / Will ingen wara Respondent. Chronander Surge B 3 b (1647; i bild). Tree Respondenter skola till hwart (präst)-möte förordnas. KOF II. 2: 292 (c. 1655). En eländig Respondent kan lita på sin Præses. Dalin Arg. 1: 195 (1733, 1754). När jag var Djekne-Opponens, i min ungdom, och ville hårdraga en Thesis för Respondenten. DA 1771, nr 93, s. 2. Karlson ÖrebroSkolH 3: cviii (1875: på). Siwertz JoDr. 88 (1928).
Anm. till 1. Stundom användes i samma bet. den rent lat. formen respondens; pl. (numera bl. mera tillf.) respondentes. Kellgren (SVS) 6: 33 (1774). SynodA 1: 610 (1786: Respondentes, pl.; vid prästmöte). Järta 2: 382 (1824; bildl.). Praeses i övre katedern, respondens i nedre. Backman Doktorsprom. 17 (1927; bildunderskrift; om ä. förh.). jfr: Hvem skall bli respondens och hvem Gratist vid promotionen? Calonius Bref 351 (1798; om promovend som hade att besvara magisterfråga vid promotion).
2) [jfr motsv. anv. i eng.] (†) regresspliktig person, regressgäldenär. Jungberg (1873).
