RESTRIKTIV res1trikti4v l. re1s- l. räs1-, äv. 40~1, stundom 30~2 (restrickti´v Dalin), adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr t. restriktiv, eng. restrictive, fr. restrictif; av senlat. restrictivus, till stammen i lat. restrictus, p. pf. av restringere (se RESTRINGERA)]
1) om åtgärd, bestämmelse o. d.: som innebär l. syftar till begränsning l. inskränkning l. åtstramning l. skärpning l. förbud i vissa avseenden l. till restriktioner, inskränkande; stundom närmande sig bet.: sträng, snäv, sparsam, försiktig. Restriktiva bestämmelser, föreskrifter, åtgärder. En restriktiv ekonomisk politik. Vidtaga vissa åtgärder i restriktivt syfte. AdP 1800, s. 81. De restriktiva åtgärder, som i slutet af 1792 vidtogos .. med afseende på tryckfriheten. Tegnér Armfelt 2: 96 (1884). En restriktiv befolkningspolitik. NoK 111: 77 (1931). Bondetorpbebyggelsen behandlades från 1600-talets mitt synnerligen restriktivt av rikslagstiftningen. SvGeogrÅb. 1945, s. 256.
3) om person: som i ngt avseende tillämpar restriktiva bestämmelser l. som är återhållsam l. sparsam l. försiktig (i sitt förhållande till ngt l. ngn); äv. om tid: som utmärkes av restriktioner l. restriktiva åtgärder. Vår restriktiva tid. NärGickSkol. 343 (1934). I Paris är man .. alltid mycket restriktiv när det gäller att visa någon utomstående sin verkstad. Form 1949, s. 140. Då sonen blev vuxen blev fadern en smula restriktiv på det ekonomiska området. Holmberg Leopold 1: 29 (1953).
