SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1958  
RETEN rete4n, n.; best. (föga br.) -et.
Etymologi
[jfr t. reten, eng. retene; till gr. ῥητίνη, kåda, harts (jfr RESIN, RETINASFALT, RETINIT, sbst.1)]
kem. visst kolväte som förekommer i trätjära; jfr TJÄR-TALG. Keyser Kemien 3: 310 (1876). TT 1903, K. s. 54. Wahlforss Reten 1 (1924).
Spoiler title
Spoiler content