publicerad: 1958
RETELSE re3telse2, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(ret- (-ee-) 1541 osv. rett- 1753. -else 1635 osv. -ilse 1541)
Etymologi
[fsv. retilse]
vbalsbst. till RETA, v.1: retande, retning o. d.; äv. konkretare, om den gm retningen framkallade reaktionen l. stimulansen l. irritationen l. förnimmelsen.
1) (†) till RETA, v.1 I 1: (fysiologisk) retning; äv. konkret, om retämne. (G. III, som satt på nattstolen) gav i [ett] kort tal ständerna vid handen, att någon synnerlig retelse försports i Dess nedra Konungsliga Liv. Schröderheim (1789) i 3SAH LII. 2: 400 (i parodisk skildring). Genom sina retelser på sinnesorganerna .. påtvinga sig (de yttre kroppsliga företeelserna) mitt medvetande. Trana Psych. 1: 11 (1843). Collin Ordl. (1847; om retämne). — jfr NERV-RETELSE. — särsk.
b) till RETA, v.1 I 1 c: stimulans (gm stimulerande medel). Utslitna af arbete .. söka dessa olyckliga barn en retelse i starka drycker. Geijer I. 7: 219 (1837).
2) (†) till RETA, v.1 I 2: retning. Involverande (medel), som betäcka tarmarnas hinnor för .. (giftets) retelse. Berzelius Kemi 2: 83 (1812); jfr 1. När alla functioner hvila, är synen icke mera nödig; naturen drar ett förhänge deröfver, för att skydda ögat för hvarje onyttig och skadlig retelse. Hygiea 1839, s. 288; jfr 1. Retelse till hostning, nysning. Klint (1906).
3) till RETA, v.1 I 4: väckande till liv, äggelse, stimulans o. d.; numera bl. ngn gg, i anv. med nära anslutning till 5. Klyftiga inkast, hvilka gifvit Tanke-förmågan den retelse och den spänning som erfordras til bestämda sanningars framfödande. LBÄ 1: 41 (1797). (Skalden G. F. Gyllenborgs) medfödda gåfva, som behöfde blott en .. tillfällig retelse, för att frambringa en Poesi, så upphöjd öfver Runii, som hade flera sekler stått dem emellan. Franzén Minnest. 1: 18 (1811). Det var icke blott skönhet och personliga behag, utan hos några barndomens oskuld, hos andra en ädel börd, som tjenade till retelse för .. (Tiberius') begär. Kolmodin TacAnn. 1: 390 (1833); jfr 5. Dalin (1855). — jfr BEGÄRELSES-RETELSE.
4) (†) till RETA, v.1 I 6: handlingen att reta ngn; förhållandet att bli irriterad l. retad l. förargad, förtörnelse, förargelse; äv. konkretare, om ngt som väcker förargelse o. d.; äv. i uttr. taga retelse av ngt, bli förtretad l. förargad över ngt, ta anstöt av ngt. 2Kon. 23: 26 (Bib. 1541). (Han) anmälde .. att han .. sett .. (kyrkoherden) förrätta gudstjensten utan prestkappa, .. ehuru han medhade prestkappa och hängde den vid altaret ”till så mycket större retelse”. Cavallin Herdam. 3: 84 (cit. fr. 1711). (Frågan) om hela Ståndet (dvs. alla teologerna) deraf må taga någon retelse och hissas i harnesk, när något säges emot galna och straffbare Lärare. Lundberg Paulson Erasmus Föret. B 1 b (1728). Allt ifrån min spädaste barndom har jag .. varit en retelse för alla omkring mig. CJLAlmqvist (1837) i 2Saml. 40: 53.
5) (numera bl. i vitter stil) till RETA, v.1 I 3, 7 o. 8: upphetsande l. uppäggande av ngns sinnen l. drift l. begär l. uppväckande av en lustbetonad, stimulerande förnimmelse hos ngn; utövande av en lockelse l. frestelse som mer l. mindre upphetsar ngns sinnen l. försätter ngn i (lustbetonad) spänning o. d.; i äldre ex. utan bestämd avgränsning från 6 b.
a) i anv. som formellt motsvarar RETA, v.1 I 3, med bestämning som anger det organ l. sinne l. den kroppsdel o. d. som är föremål för påvärkningen; stundom svårt att skilja från b. Jag fick ej stort mer af .. (honungen) än en retelse i munnen. Hedborn Minne 22 (1835). Jag läste .. endast sådant som hade retelse för min fantasi. Malmberg StyckVäg 115 (1950). — särsk. i fråga om väckande av sinnlig lust l. åtrå; särsk. i sådana uttr. som köttets retelse, sinnlig l. köttslig retelse o. d. Schroderus Os. 1: 730 (1635). Kiötzlige reetelser och affecter. Brask Pufendorf Hist. 433 (1680). Den råa, sinnliga retelsens makt. Snellman Stat. 44 (1842). Den onda begärelsen härrör icke blott af en retelse i köttet eller sinligheten. Franzén Pred. 3: 57 (1843). (Att) kämpa mot djäfvulens försåt, köttets retelser och världens förförelser. Hb. 1894, s. 175.
b) i anv. utan bestämning som anger det organ osv. som är föremål för påvärkningen; oftast med bestämning (särsk. genitivattribut) som anger vad som framkallar påvärkningen (jfr a); ofta konkretare, liktydigt med: egenskapen l. förhållandet att te sig starkt lockande l. frestande l. spännande, tjusning, tjuskraft, behag; äv. i sådana uttr. som ngt har retelse för ngn l. ger retelse, ngn finner retelse i ngt. Han slår det stolta högmod ner, / Han dåras ej, men endast ryser, / Vid all den retelse det ger. Murberg Racine Ath. 70 (1776). Hvilken retelse för et forskande snille har icke hoppet om uptäkter. HH XXXII. 1: 106 (1779). Det mäst tjusande nöje mister sin retelse .., i fall det nyttjas utan omväxling och uppehör. 2VittAH 3: 448 (1787, 1793). Ärans retelse. Stenhammar 22 (1792). De ädla metallernas magiska glans och sällsamma retelser. Geijer I. 7: 58 (1819). (Om man leder gången av ett krigsspel i bestämd riktning) går spelets hela retelse och den spänning, med hvilken deltagarna motse utgången af deras åtgärder, förlorade. KrigVAT 1896, s. 346. (Hon) fann .. en särskild retelse i det fantastiska, teateraktiga, oäkta. Siwertz HemBab. 219 (1923). Begäret efter sällsynta retelser. Malmberg Värd. 163 (1937).
c) (†) förhållandet l. tillståndet att vara upphetsad l. uppäggad l. att känna sig frestad l. uppäggad av ngt, särsk. att känna sexuell åtrå l. lystnad. Schroderus Os. 1: 506 (1635). Min Gudh .. Förlän migh Nåden, at alla syndiga Phantasier oc Retelser bortläggia. Preutz Kempis 391 (1675). Man giöre i retelser förbund med sina ögon, och täncke på Josephs ord. Kolmodin QvSp. 1: 155 (1732).
d) [jfr b] (†) konkretare, om viss egenskap l. enskilt drag l. enskild detalj hos ngt, som utövar en lustbetonad påvärkan på ngn. (Hon) fik, oagtat sin tiltagande ålder, nya Friare. Åtminstone hade hennes rikedomar ännu alla sina retelser i behåll. SvMerc. 3: 295 (1757). Sinligheten log åt mig; och mitt hjerta förtjustes af Naturens smilar. Söta retelser! tänkte jag. Thorild (SVS) 1: 18 (1778). — särsk.
α) om lockande l. frestande l. tjusande l. charmerande egenskap l. detalj hos en person, kroppsligt behag o. d. Nordenflycht (SVS) 3: 131 (1759). De voro ej nögda dermed, at för sig sielfva vara intagne, och glädja sig åt sin herrskarinnas behagelighet och retelser. Ekelund Fielding 386 (1765). Man såg .. denna tropp (av nymfer) / I tusen ställningar sig röra, / Och hvarje retelse för ögat synlig göra. Stiernstolpe Wieland Ob. 208 (1816).
β) om egenskap hos l. drag i en litterär framställning, som tjusar l. charmerar l. väcker ett spänt intresse o. d.; charmfullt l. tilltalande l. behagligt drag, behag o. d. SvLittFT 1834, sp. 794. Att den förnämsta retelsen af .. (George Elliots) berättelse (Middlemarch) icke ligger i hårresande situationer och öfverraskande vändningar. Samtiden 1873, s. 120. Almqvists på formela retelser anlagda framställning. Lysander Almqvist 16 (1878).
6) (†) till RETA, v.1 I 8: uppväckande l. stimulerande av ngns lust l. håg att handla l. bete sig på visst sätt, frestelse, äggelse, lockelse; äv. konkret(are), dels om enskilt fall av dylik frestelse osv., dels om (l. med tanke företrädesvis på) vad som framkallar frestelsen osv.
a) i förb. med bestämning (prep.-bestämning, infinitiv, enst. äv. genitivattribut) som anger det vartill ngn frestas l. äggas osv.; äv.: uppmuntran, incitament, impuls; äv. närmande sig dels bet.: maning, påminnelse, dels bet.: lust, håg, drift. Retelse till achtsamheet. JTornæus (1672) i Landsm. XVII. 3: 36. (I det svenska klimatet) tycks ej kunna uppväckas någon särdeles retelse at dansa. Kellgren (SVS) 4: 98 (1779). Man har trott sig böra förhöja straffen, i proportion af mängdens retelse till olagligheter. Leopold 3: 260 (1799, 1816). Retelser till det onda. Lehnberg Pred. 2: 172 (c. 1800). Någon stor retelse att göra .. (ett visst språkligt arbetes) bekantskap, kan jag icke heller säga mig ega. Rydqvist (1854) i 3SAH LXII. 3: 137. — särsk.
α) till RETA, v.1 I 8 d, om framkallande av ett visst tillstånd. Här (på landet) är ej retelse til någon sinnes-siuka: / Man sticks ock sällan här af någon afunds tagg. Nordenflycht QT 1745, s. 155.
β) konkret(are), om ngt som frestar l. lockar l. kan fresta l. locka ngn till ngt. (Man) moste .. affskära them alle Odygders Reetelser. Schroderus Os. 1: 798 (1635). Sveriges härliga belägenhet och retelser för de första menniskjor efter (synda-)floden at begifva sig ända hit och här sätta bopålar. SvMerc. 1: 356 (1755).
b) i anv. utan bestämning angivande det vartill ngn frestas o. d.; ofta pregnant, om frestelse till ngt otillåtet, särsk. till sådant som betraktas ss. synd; jfr 5. Schroderus Os. III. 2: 140 (1635). De retelser som anfächta dygden. Ehrenadler Tel. 12 (1723). (Den Helige ande) hjelper oss .. så at djefvulens retelser finna motstånd. Nohrborg 636 (c. 1765). Älskade undersåter! .. många hinder, förströelser, retelser och lustar afhålla Eder, at granska och pröfva Edra gerningar efter Guds Lag. PH 14: 90 (1787). Verldens retelser. Ps. 1819, 219: 6 (Ps. 1937, 295: 5: Världens lockelser). Rörande de motiver, som drifvit den brottslige till hans handling, så kunna dessa vara antingen yttre retelser, såsom lockande tillfälle, tryckande armod o. s. v., eller inre retelser, nemligen den brottsliges drifter och begär. Nyblæus Straffr. 32 (1852). Rydberg Vap. 27 (1891). — särsk.
α) i uttr. retelse med ngt, lockande l. frestande med ngt. Afböjandet af gårdfarande Vestgöthars retelser med deras utbudna lurendrägare-granlåt. LBÄ 32: 58 (1799).
β) till RETA, v.1 I 8 c: dragning, dragningskraft. De mathematiska vetenskaperna (ägde) nog retelse, att .. tillvinna sig hans verksamhet. BL 6: 66 (1840).
γ) i vissa konkretare anv.: ngt som lockar l. uppmuntrar l. sporrar ngn till ngt l. drar ngn, förhållande som lockar; sporre; äggelse. (Akademiska) heders titlars sällsynta utdelande (leder till), att ingen stimulus eller retelse finnes, hvarigenom qvicka ingenia kunna upmuntras. Annerstedt UUH Bih. 3: 313 (i handl. fr. 1744). Man måste ock bekänna, at inga verldsliga retelser kunde locka många Lärare til Sverige, sedan K(onung) Stenkil var död år 1065. Lagerbring 1Hist. 2: 56 (1773). Atterbom Minnest. 2: 351 (1824).
-MEDEL.
2) till 3: medel att framkalla l. stimulera l. ägga (ngt); numera bl. ngn gg, i anv. med nära anslutning till 4; jfr ret-medel 3. Rydberg Ath. 287 (1859). Retelsemedel för fåfängan. Verd. 1884, s. 196.
3) (†) till 4: medel att reta ngn l. ngt som retar ngn; jfr ret-medel 4. Detta försmädliga skämt .. skulle .. hafva innehållit ett tillräckligt retelsemedel att bringa Carolus i ursinne. Carlén Ensl. 1: 77 (1846).
4) (numera bl. i vitter stil) till 5: medel som utlöser en lustbetonad, stimulerande känsla, äggande l. stimulerande medel l. dyl.; jfr 2 samt ret-medel 5. Den fauniska lustan, som vill förnedra Konstens njutning till ett retelsemedel för grofva, domnade sinnen. Phosph. 1811, s. 573. MorgT 1948, nr 334, s. 4.
5) (†) till 6: medel att ägga l. locka ngn l. att förmå ngn till ngt, lockmedel l. dyl.; jfr ret-medel 6. Nordin begagnade .. (frågan om löneregleringen för gardesregementena) såsom ett retelsemedel vid 1834 års riksdag. BL 13: 215 (1847).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content