RETIRÉ ret1ire4 l. re1-, oböjl. adj. i predikativ anv. o. adv.
Etymologi
[jfr d. retiré; av fr. retiré, p. pf. av retirer (se RETIRERA)]
1) (†) som lever indraget l. i tillbakadragenhet l. stillhet. (Prins Stuart) har nu i flere år lefvat mycket retiré. Björnståhl Resa 1: 370 (1772). 2NF (1915).
2) (ngt ålderdomligt) tillbakadragen, reserverad, förbehållsam, blyg o. d. NF (1889). Värdinnan var i början något retiré (under påskleken). Strix 1903, nr 15, s. 5. ”Jag visste aldrig att du tyckte om mig”, svarar envoyén allvarligt men en aning retiré. Hedberg SardinBegr. 29 (1956).
