RETRANCHEMANG ret1raŋʃemaŋ4 l. re1-, l. -anʃ-, l. 01— (retranngschemánng Dalin), n.; best. -et; pl. =, i sht förr äv. -er ((†) -ments GT 1788, nr 91, s. 1).
[jfr t. retranchement, eng. retrenchement; av ä. fr. retrenchement, fr. retranchement, till ä. fr. retrencher resp. fr. retrancher (se RETRANCHERA)]
1) (†) motsv. RETRANCHERA I 1:bortskärande, borttagande, beskärning, nedskärning, avkortning; uteslutning av vissa delar av ngt o. d. Retranchementer i (operan) Gustaf Vasa. Kellgren (SVS) 6: 112(1782). Ekbohrn(1904).
2) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) mil. motsv. RETRANCHERA I 2, II: förskansning; förskansningslinje; i vissa jämförelsevis sena militära fackvärk angivet ss. betecknande förskansningar av speciellt slag. AOxenstierna 7: 611(1632). Fienden .. (hade) ryckt uhr des af stora .. tallar upgiorde retranchemente ut på fältet. HFinlÖ 186(1711). Retranchementer (slutvärn) äro fästnings-linier anlagda innanför hufvudvallen, i ändamål att försvåra dess eröfring. Hazelius Bef. 282(1836). Ehrensvärds typ för fältförskansningar, bekant under namn af Ehrensvärds retranchement. Busch Fästn. 77(1880). 2SvUppslB(1952).
