SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1958  
REVERBERATION, r. l. f.
Etymologi
[jfr t. o. eng. reverberation, fr. réverbération; av senlat. reverberatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till reverberare (se REVERBERERA)]
(†)
1) motsv. REVERBERERA 1: återkastning l. återstrålning (av ljus l. värme o. d.). Gynther ConvHlex. (1848). Ekbohrn (1904).
2) motsv. REVERBERERA 2, om förhållandet att en eldslåga pressas ned då den stöter mot ngt. Rinman 2: 413 (1789).
3) motsv. REVERBERERA 4: upphettning (i reverberugn) som medför att ngt övergår till oxid o. d. Till reverberation i Chemien (det vill säga: förkalkning i lågeld) betjenar man sig af en så kallad Réverbèrugn. ConvLex. 3: 484 (1825). Gynther ConvHlex. (1848).
Spoiler title
Spoiler content