[jfr t. reverberieren, eng. reverberate, fr. réverbérer; av lat. reverberare, kasta tillbaka, av re- (se RE-) o. verberare, slå, träffa, till verber, slag, gissel, piska (se ORV). — Jfr REVERBER,REVERBERATION]
(†)
1) återkasta l. återstråla l. reflektera (ljus l. värme o. d.). Andersson(1845, 1857). Ekbohrn(1904).
2) om eldslåga: stöta (mot ngt) o. därigm pressas ned; äv.: kastas l. pressas (i viss riktning). Flamman af stenkol eller ved, hvilken reverbererar emot hvalfvet. Rinman 2: 413(1789). Lågan från eldstaden .. reverbererar först upp emot hvalfvet under retortens botten. JernkA 1836, s. 218.
3) åstadkomma en jämn, koncentrerad, jämförelsevis varaktig o. för smältning av metaller tillräcklig värme (i reverberugn). Rinman(1789).
4) [jfr motsv. anv. i ä. fr.] gm upphettning (i reverberugn) få (ett ämne) att övergå (till oxid o. d.); jfr FÖR-KALKA 1. CollMedP 2/10 1728.
