REVINDICERA rev1indise4ra l. re1-, l. 01040, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr REVINDIKATION.
Etymologi
[jfr t. revindizieren, eng. revindicate, fr. revendiquer; ytterst av senlat. revindicare, hämnas, av re- (se RE-) o. vindicare, göra anspråk på, hämnas m. m. (se VINDICERA)]
(numera föga br.) återkräva l. återfordra l. åter tillägna sig (ngt som man tidigare mist l. frånhänts). BenzelBr. 87(1731). 2NF 23: 1121(1916). 2SvUppslB(1952). —
