SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2017  
VINDICERA vin1dise4ra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(ven- 1660. vin- 1633 osv.)
Etymologi
[jfr d. vindicere, nor. vindisere; av t. vindizieren, av lat. vindicare, göra anspråk på, göra fri, hämnas; av ovisst ursprung. — Jfr REVANSCHERA, REVINDICERA, VENDETTA, VINDIKANT, VINDIKATION, VINDIKATIV]
1) jur. göra anspråk på l. (åter)kräva (ngt mer l. mindre konkret) ss. ngns l. ngts (särsk. (o. i sht) sin egen) rättmätiga tillhörighet l. egendom (vilken hamnat i annans besittning); återvinna; äv. med (refl.) indirekt obj. l. med prep.-förb. inledd av åt (se särsk. slutet); äv. med avs. på ngt abstrakt (se slutet). Icke deste mindre är godzet dömbt ifrån Scharenberg, men sedan haffver Fiscalen på Cronones vegner slagit sigh der uthi och vill vindicera Cronan thet godzet såsom en caduck (dvs. kaduk). RP 3: 263 (1633). Att Donatarius i förmågo af donationen .. intet kan vindicera sig dhet till, som een annan sedermehra kan igenom köp hafwa förwerfwat. Stiernman Riksd. 1585 (1668). Om någon skulle klaga öfwer sin förmyndare, för det han .. försåldt des arfwe-gods, det han såsom myndig nu .. söker at retrahera och vindicera; kunde des klag-libell således inrättas. Biurman Brefst. 8 (1729). Pfalz-Bayerska Huset har fast beslutit at vindicera de .. af Riksstaden Nürnberg frånskilda .. Stamgodsen. PT 19/12 1791, s. 2. Den allmänna principen i svensk rätt är .. att en säljare som sålt egendom med ägar- eller återtagandeförbehåll kan vända sig mot vilken förvärvare som helst i en ondtroskedja med yrkande om skadestånd eller ersättning utan skyldighet att först försöka vindicera egendomen från den som för tillfället är i besittning av egendomen. 1NJA 1993, s. 210. — särsk. (utom i γ numera mindre br.) med avs. på ngt abstrakt; särsk. närmande sig l. övergående dels i bet.: tillvinna, dels bet.: tillskriva (se d. o. 1 b) l. tillerkänna; särsk. med prep.-förb. inledd av åt. Konungars och Potentaters .. berömmelige gerningar .. woro i ewig glömsko och mörcker förqwafde samt utdöde, om icke Historien dem i liuset brachte, och ifrån dödeligheten Vindicerade. Dryselius Monarchsp. Dedik. 4 a (1691). Den mission, Machiavelli vindicerar sin samhällsregenerator, är .. blott och bart en idealisering af det, som verkligheten gifver vid handen. Bolin Statsl. 1: 129 (1868). Föräldrarne .. måste önska att åt sina barn vindicera så mycken frihet som möjligt. Verd. 1885, s. 137. Senare tiders försök att åt .. (Sala) silfvergrufva vindicera en hög ålder, äro alla gripna ur luften. Hildebrand Medelt. 1: 722 (1894). TSvLärov. 1940, s. 320. särsk.
α) (†) med avs. på rätt l. rättighet. Det moste skie collegialiter, icke af een in particulari .. Jag wil aldrig begära at vendicera mig den rätten allena. RARP 8: 150 (1660). Han wille .. åt qwinnan vindicera rätt, att deltaga i prestwal. Cavallin Herdam. 2: 220 (1855). Snart ökades modet hos andra kammarens majoritet så mycket att den sökte vindicera sig rätt till även att bevilja eller indraga statens ordinarie inkomster. Oscar II Mem. 1: 30 (1874). Klostret, vars prior .. stödjande sig på gamla handlingar, började vindicera klostrets rätt också till laxfiskeplatser. Fennia XLIX. 4: 179 (1929).
β) (†) närmande sig bet.: vidmakthålla, upprätthålla. (Förf.) är skickelig .. och likasom af Gudi vtrustad och vpwäckt til at på ett förnämt och förtreffeliget sätt vindicera wår historia, hedra wår Nation. Schück VittA 5: 68 (i handl. fr. 1747). Vindicerandet af Carl XII:s och G:2 A:s minnen, är lika ädelt, som mästerligt utfört. 3SAH XXXIX. 2: 73 (1824).
γ) (numera bl. ngn gg) med avs. på åsikt l. mening l. sakförhållande o. d.: förfäkta l. hävda; äv. i icke fackmässigt språk. En anmärkning emot Hahnemann rörande den af honom först vindicerade skyddande förmågan hos Belladonnan emot Skarlakansfeber. TLäk. 1834, s. 66. Med en filiströs ömtålighet sökte han gentemot fadern vindicera sin ställning som menniska och individ. Lundegård Prins. 90 (1889). Jag har exempelvis alls inte (som Lönnroth vindicerar) framställt Anton Blanck och Gunnar Tideström som pionjärerna för ett estetiskt betraktelsesätt. SvD 17/9 2003, Kultur s. 5.
2) (†) försvara sig (mot ngn l. ngt); i sht refl. Kunde intet annat see, än att h. Rudbeck will på detta sättet vindicera sigh emot Consist:m. UUKonsP 12: 16 (1676). Att Halling .. skref bref ner till Malmö för att vindicera sig emot beskyllningen att hafva kastat om. Liljecrona RiksdKul. 220 (1840). WoJ (1891).
3) (†) hämnas (ngt); äv. dels med refl. personobj., dels (om juridisk instans): bestraffa (ngt). Nu är Kongen treffeligt vindicatif, så att om han hafver något hopp därpå och att få medel till att vindicera sigh, så skall han neppligen göra fredh. RP 10: 583 (1644). Att .. notificera af hwad orsaker Hans Kongl. Maij:t ämnade gå in i Pohlen till att vindicera och hämpnas then stoore oförrätt som (osv.). RARP 6: 43 (1657). (Borgarnas vanvördnad torde) på intet annat sätt att kunna vindiceres, än att magistraten excercerar emooth sådanne wederwertige och opstudzige den myndigheet, som den .. tillstår. Banér GenGuvBer. 114 (i handl. fr. 1666). At de, som Romerska Rikets fristäder ej borde af osz på något sätt infesteras och oroas, eljest wore det et Crimen, som af hela Romerska Riket borde vindiceras. Loenbom Stenbock 4: 256 (1765). Ekbohrn (1936).
Spoiler title
Spoiler content