RHENLÄNDARE re3n~län2dare, äv. RENLÄNDARE re3n~, i bet. 1 m.||ig., i bet. 2 r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =; i bet. 2 äv. RHENLÄNDER re3n~län2der, äv. re4n~län1der, l. RENLÄNDER re3n~ osv. l. RHEINLÄNDER räj4n~län1der l. raj4n~ l. med tyskt uttal, äv. 3~20, förr äv. RHEINLANDER, r. l. m.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(rhein- 1892 osv. rhen- (ren-) 1818 osv. -lander 1892. -ländare 1818 osv. -länder- 1911 (: rheinländerpolka) osv.)
Etymologi
[jfr d. rejnlænder, rinlænder, nor. reinlender, rhinlender; av t. rheinländer, avledn. av Rheinland (se RHEN-LAND(ET))]
2) [efter motsv. anv. i t.] (i sht om ä. förh.) dans. om schottis påminnande pardans i långsam 2/4 takt (som bl. a. dansas i Rhenlandet), ”bajersk polka”; äv. om musik till denna dans. SDS 1892, nr 531, s. 1. Renländaren infördes redan på 1870-talet i Södermanland. Norlind SvFolkl. 397 (1911).
Anm. till 2. I följande språkprov föreligger sannol. folketymologisk ombildning av d. rinlænder med anslutning till RING, sbst. Ja, dålig är den, ja dålig är den, / Som inte kan dansa ringländaren. FoF 1915, s. 20 (från Skåne).
