publicerad: 1958
RHENSK re4nsk l. RENSK re4nsk, förr äv. RINSK, adj.
Ordformer
(regensk c. 1540. reginsk 1526. reighens 1528. reinisk (rh-, -sch) 1632—1633. reinsk (rh-, -ey-) 1524—1890. reinst, n. sg. 1542—1594. renesk 1635. renisk (rh-) c. 1606—1635. renist, n. sg. 1573. rennst- i ssg 1578 (: Rennst win Etickie). rensch (rh-) 1613—1644. renss- i ssgr 1549 (: renssgull) —1584 (: Renssv(in) Jppe Cras). renst (rh-, -ee-, -th), n. sg. 1529—1765. rhensk (re-) 1524 osv. rianisk 1652. riensk- i ssg c. 1580 (: Rienskgylden). rigens 1528. rigensk 1525—1652. rijnsch 1594. rinisk 1540—1541. rinsk (rh-, -ij-) 1532—1905 (arkaiserande). rinst (-ij-), n. sg. 1562—1616)
som hör till l. stammar från l. har avseende på floden Rhen l. trakterna kring denna. Dryselius Monarchsp. 403 (1691). Den Rhenska guldsanden. Rinman 2: 415 (1789). En rhensk järnfirma. GHT 1898, nr 80 B, s. 2. Schück o. Lundahl Lb. 1: 103 (1901). — särsk.
a) i vissa uttr.
α) rhenskt vin, rhenvin. OPetri Tb. 8 (1524). Klart Reenst Wijn. Stiernhielm Herc. 211 (1658, 1668). Det rhenska vinet perlar / Vid kannans blanka rand. Snoilsky 2: 64 (1881). De renska vinerna äro torra och, med få undantag, hvita viner. 2NF 23: 95 (1915).
β) (förr) rhensk gyllen, guldmynt, urspr. präglat gm de rhenska kurfurstarnas myntförbund (sedan slutet av 1300-talet) o. senare präglat o. använt äv. i Norden. (2) renske gyllene. OPetri Tb. 35 (1524). En Rijnsk eller Goltgyllen. Stiernman Com. 1: 184 (1563). 2SvUppslB (1952).
γ) (†) rhenskt guld, urspr.: guldlegering av sådan halt som förekom i rhenska gyllen; guldlegering innehållande 18 1/2 (l. 18) karat rent guld (o. utgörande det starkast legerade guld som man fick lov att bearbeta o. saluföra). Skråordn. 169 (1529). Skall hwariom gullsmedh här i Rijket förbudit wara at förarbeta något annat gull än Ungerskt gull, Crone gull och thet ringeste Reniskt gull. Lagförsl. 419 (c. 1606). Zettersten AnmMynt 69 (1771; om ä. förh.).
δ) i uttr. som beteckna mått l. myntvikt som i ä. tid användes i länderna kring Rhen (samt i länder med vilka dessa hade handelsförbindelser); särsk. i uttr. rhensk vikt l. mark l. mark rhensk(a), kölnisk vikt l. mark; rhensk fot, rhenländsk fot. En mark rinske. BtFinlH 3: 13 (1532). Cölnsch wicht, Rhensch, Erfurtsch, och Meissnisch, äre alle enahanda. Stiernhielm Arch. C 4 b (1644). 4 1/2 Pieces Bourgogne win .. uthräknas efter renska Royen (dvs. röjstocken). HovförtärSthm 1724, s. 802. Riks-Cronor hålla 22 Carat. 3 Gr., gå 70 St. på 1 {marker} Rensk. SvSaml. 4: 174 (1765). Rhensk fot. Weste (1807).
ε) (†) rhensk diamant, ett slags bärgkristall som träffas i Rhen och kan slipas till smycken. Åstrand (1855). Nisbeth (1870).
ζ) (†) rhensk sten, ett slags kvarnsten som fås från trakter kring nedre Rhen. Rinman 2: 351 (1789).
η) [jfr lt. 'Tgait ne, åsse dän gääsen tëu Dealbrügge, — / dai hät üren eigen kopp (Firmenich GermVölkerst. 1: 363); jfr äv. GÄSSLING 1] (†) rhenska gäss, i jämförelser för att ange att ngn har sitt huvud för sig l. är egensinnig o. d. Ekeblad Bref 1: 171 (1652). Hwar och en haar sitt huffud a part, likasom de Rigenska gässen. Därs. 192 (rättat efter hskr.).
b) i n. sg. (vanl. obest.) substantiverat: rhenskt vin. Thet Renska. Spegel GW 122 (1685). Rhenskt och mosel. Nyblom Minn. 1: 49 (1904). Den nya bourgognen och det nya rhenska. Engström Glasög. 183 (1911). Edqvist Trolldr. 77 (1949).
-GYLLEN. [jfr y. fsv. rinsgyllene] rhensk gyllen; jfr rhensk a β. OPetri Tb. 206 (1528). VocLib. avd. 50 (c. 1580). —
-VIN. (-nsk- 1585—1635. -nskt- 1539—1729) rhenvin. TullbSthm 1539, s. 70 b. Till vnge herren (Gustav Adolf) Att Tuette sigh medh hele Weckann Renstwijnn — 10 q(varter). VinkällRSthm 24/11 1604. Swedberg Lefv. 541 (1729).
B: RHENSKT-VIN, se A.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content