publicerad: 1958
RI ri4, n. (Platen Glascock 1: 165 (1836) osv.) ((†) r. l. f. Rajalin Skiepzb. 94 (1730), Klint (1906)); best. -et; pl. -n (Witt Skeppsb. 159 (1863) osv.) ((†) -en Chapman Skeppsb. 131 (1775); ss. r. l. f. -er Klint (1906)); pl. best. -na l. -en.
Etymologi
[fsv. (fgutn.) ri, stolpe, sv. dial. ri, förtöjningspåle, stång vilande på halmtak, takbjälke, ritlinjal, dragjärn m. m.; jfr d. ri (i bet. 1 a), i ä. dan. o. dan. dial. äv.: måttstock, passare m. m., nor. ri (i bet. 1 a); möjl. besläktat med mlt. regel (se REGEL, sbst.2) o. isl. riga (se RICKA); i bet. 1 a är ordet möjl. lånat från (l. till bet. påvärkat av) lt. rī(e), motsv. mnl. rië (holl. rij), rad, linjal, mätstav, mht. rīhe, rad (t. reihe), sammanhörande med fht. rīhan (se REDGARN)]
1) (i fackspr.) ribba l. smal stång o. d. (använd för mätning o. linjering).
a) skeppsb. tunn o. smidig träribba använd för avsättning av mått l. för dragning av jämna kroklinjer vid konstruktionsritning av fartyg i full storlek, förr äv. för kontroll av fartygskropps buktighet; äv. om mindre ribba för dragning av jämna kroklinjer vid fartygsritning på ritbräde. Understundom tecknas alt dätta (dvs. resningens höjder på alla spanten m. m.) uppå en bred och flaater Rij. Rajalin Skiepzb. 94 (1730). Rij är en lång tunn rebba som lägges utan på timmren för at se huru bordläggningen vill fara. Dalman (1765). Spanten och alla krokuga Linier upritas efter långa fyrkantiga smala Ståckar eller Rien. Chapman Skeppsb. 131 (1775). Riet utgöres af en särdeles tunn fururibba, som bör vara cirka 3 mm. bred och så lång som omständigheterna medgifva. TIdr. 1896, s. 74. SohlmanSjölex. (1955). — jfr HÄFT-, RIT-RI.
b) lång o. smal träribba med inskurna mått för mätning av trävirke i brädgårdar. Alla rien vore av trä, 20—24 fot långa, 1 1/4 tum breda och 1 1/4 tum tjocka. 1NJA 1930, s. 173. SFS 1935, s. 347.
2) (i vissa trakter) i utvidgad anv.: dragjärn, mede (se MEDE, sbst.2); jfr VRETE; äv.: strykmått l. ritmått. Rig 1933, s. 70. Därs. s. 77.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content