publicerad: 1956
REGEL re3gel2, sbst.2, äv. RIGEL ri3gel2, r. l. m.; best. -geln (Österling Ter. 1: 323 (1699) osv.) ((†) -glen Sahlstedt (1773), GFGyllenborg Vitt. 2: 105 (1795)); pl. -glar (BoupptSthm 1681, s. 795 a, osv.) ((†) -gler VinkällRSthm 1585, Sömnadsb. 24 (1915); -glor (äv. att hänföra till sg. regla resp. rigla, se nedan)); äv. (numera bl. ngn gg om ä. förh. i bet. 1 c) REGLA re3gla2, sbst.2, förr äv. RIGLA?, r. l. f.; best. -an; pl. -or (delvis möjl. att hänföra till sg. regel l. rigel, 2RARP 11: 70 (1739: ryglor; i bet. 2 c), Röding SD 73 (1798: Galjons-Riglor)).
Ordformer
(reell 1546. regel 1543 (: Regelwerck), c. 1745 osv. regla 1684 (i bet. 1 c)—1906 (: konstregla). rigel (rieg-) 1585 (: rigler, pl.), 1654 osv. riglor, pl. 1798 (: Galjons-Riglor). rijel 1640. ryglor, pl. 1739)
Etymologi
[jfr d. rigel, äv. regel; av mlt. regel l. t. riegel (av fht. rigil); jfr fsax. rigilstap, vinkelhake o. d., samt mnl. richel (holl. richel), ffris. reil, fris. regel; möjl. till den germ. rot som föreligger bl. a. i RIE; möjl. har ordet i mlt. (liksom med stor sannolikhet i mnl. o. fris.) rönt påvärkan från l. sammanfallit med ord som utgå från lat. regula (se REGEL, sbst.1). — Jfr REGLA, v.2, RELING]
1) (i fackspr.) träslå l. trästöd l. sträva l. kortare bjälke o. d. (l., i utvidgad anv., skena l. stång l. balk av metall o. d.) som (är avsedd att) anbringas (horisontellt l. i lutande ställning) i en konstruktion (t. ex. i vägg, golv, tak, bro, staket, möbel, maskin) ss. sammanhållande l. förstärkande l. stödjande l. bärande del; ofta: tvärslå l. tvärträ; särsk. dels om träslå l. trälist varmed bräderna i en dörr l. bänk l. tunnbotten o. d. hållas samman, nar l. gradlist, dels om var o. en av de träslåar l. trälister som på bord med fällbar skiva bära upp den uppfällda skivan l. som på utdragsbord löpa i urtagningar i sargarna (stigande reglar) l. i varandra (engelska reglar, kulissreglar) o. uppbära den utdragbara delen resp. den lösa mellandelen av bordsskivan; i pl. äv. om sågat virkessortiment avsett att användas till sammanhållande l. bärande stöd i väggar o. d. Et Kärrelass trä till rigler till fatebotnenär. VinkällRSthm 1585. Yttra stolparne (i tegelladan) med sina hammarband och infälda riglar. Wijnblad Tegelbr. 33 (1761). Olle Lund letade under en af plankets nedersta reglar och fick tag i en nyckel. Blanche Bild. 4: 38 (1865). TT 1872, s. 21 (om metallskena som tjänar ss. förbindande o. stödjande del i en maskin). Hvarken skiljeväggar, bakväggar eller dörrar (i avträdeshusen) må inåt äga framspringande narar eller reglar. Bergqvist UndPlanRealsk. 185 (1906). 12,000 .. (meter) 2″ × 3″ Reglar. TLev. 1915, nr 8, s. 2. HantvB I. 2: 222 (1934; på utdragsbord). — jfr BIND-, BRO-, BÄR-, FACKVÄRKS-, GALJONS-, JÄRN-, LÅNG-, SPIK-, SPÄNN-, TVÄR-, UTDRAGS-REGEL m. fl. — särsk.
a) snick. vart o. ett av de trästycken varigm bänklådan i en hyvelbänk i sin rörelse ledes i rät linje (så att den icke vrider sig åt sidan), kil. SlöjdBl. 1887, nr 3, s. 3. HbPedSnick. 60 (1890).
b) på ledningsstolpe (l. par av ledningsstolpar): horisontellt anbragt slå l. metallstång som uppbär ledningar (l. skyddsnät o. d.), stolpregel; äv. om liknande slå l. stång som (för mera tillfällig ledning) anbringas på träd o. d. TT 1898, M. s. 60 (på telefonstolpar). (Skyddsnäten) äro .. på sina ställen genom porslin isolerade från de uppbärande reglarne. Därs. 1899, M. s. 62. SignTrpInstr. 1940, II B: 21. 2SvUppslB 8: 336 (1948).
c) (om ä. förh., numera föga br.) bärgv. arm i konstgång; äv. i utvidgad anv., sammanfattande, om (stängerna i) konstgång. Reglan går mitt öfwer (fägården). Johansson Noraskog 3: 254 (i handl. fr. 1684). Rinman 2: 407 (1789; om arm). JernkA 1828, 1: 35. jfr JÄRN-, KONST-, SPEL-, TRÄREGEL.
d) närmande sig l. övergående i 2 b, om balk l. bjälke l. träslå o. d. varmed ngt fasthålles i visst läge o. som kan lossas, då det fasthållna skall flyttas l. sättas i rörelse; särsk. (skeppsb.) om var o. en av de träbalkar som fasthålla avlöpningssläden vid avlöpningsbädden (jfr LÅS 2 d). Hazelius Bef. 209 (1836). Hägg Flottan 60 (1904).
2) slå l. bom l. ten o. d. använd att fasthålla dörr l. port l. lucka o. d. i stängt läge; vanl. om skjutbar sådan slå l. bom l. (i fråga om nutida förh. företrädesvis) järnten, särsk. sådan som är rörligt fäst vid dörr osv. o. som kan skjutas in i en urtagning i l. krampa l. hake o. d. på den angränsande delen av dörrposten l. tröskeln osv.; ofta om sådan slå l. (i fråga om nutida förh. nästan bl.) järnten i (tillhållnings)lås, särsk. sådan som bringas att fungera medelst nyckel (o. icke medelst handtag l. trycke; motsatt: låskolv), låsregel; äv. om motsv. del i hänglås; stundom äv. om ten o. d. som fasthåller låsets regel (i ovan anförd bet.) i ett visst läge gm att gripa in i urtagning o. d. i denna, tillhållare. Skjuta l. dra(ga) (för) regeln för dörren. Skjuta l. dra(ga) ifrån regeln. En Stuffuu Låss mz en Reell haffuer gullit .. 2 marc. Skråordn. 316 (1546). Jag igenslog rigeln för dörren. Österling Ter. 1: 323 (1699). Hvart stycke i Låset har sin egen särskildta Mästare, i så måtto, at en gör bara skråfvet, .. en åter alla små reglor (sannol. tryckfel för reglar) af järnplåtar (som hålla fast låskolven). Polhem Test. 93 (c. 1745). (Kyrkodörren är) utan lås; men har god och fast skottbom, eller regel af trä, som skjutes långt in i muren. VDAkt. 1790, nr 524. I allmänhet innehåller hvarje lås en regel .. som sättes i rörelse med en nyckel. Eneberg Karmarsch 2: 737 (1862). Hon höll på att knäcka nageln, när hon strävade med rigeln (till döbattangdörren). Krusenstjerna Pahlen 3: 96 (1931). — jfr FALL-, HJUL-, JÄRN-, LÅS-, NATT-, SKJUT-, SKJUV-, SKOTT-, SPÄRR-REGEL m. fl. — särsk.
a) i sådana uttr. som lås och reglar (l. regel) l. reglar och lås; jfr BOM, sbst.1 2 a β slutet. Om lås och riglar hålla, / Skall ej din leda syn mit glada rum förtrolla. GFGyllenborg Vitt. 1: 99 (1759, 1795). För en stöt af hans (dvs. Torsten Vikingssons) jernlans / sprungo riglar och lås, och han nedsteg (i gravhögen). Tegnér (WB) 5: 23 (1825). (Rövaren blev) spärrad inom lås och regel. Jensen BöhmDiktn. 33 (1894). Hallner Kvällsus 37 (1922).
b) (i sht i fackspr.) i utvidgad anv., om anordning som till sin konstruktion mer l. mindre överensstämmer med l. påminner om en regel (i ovan under huvudmomentet anförd bet.) o. som (särsk. gm att gripa in i en urtagning o. d.) tjänar att fasthålla ngt i visst läge l. att tillsluta ngt l. att hindra ngt att röra l. flytta sig l. i sin rörelse passera l. komma förbi en viss punkt l. som tjänar att vid rörelse föra med sig ngt o. d. VetAH 1775, s. 299. SvLittFT 1834, sp. 712. Genom regeln .. qvarhålles krumtappen på sitt ställe; när denna regel skjutes undan kan krumtappen och kammarstycket fråntagas. Jochnick Handgev. 40 (1854). Ramarne (på en fjäderharv) upplyftas samt inställas samtidigt till olika djup medels häfstång, regel och kuggbåge. TT 1899, M. s. 41. 2NF 12: 1210 (1910; om säkerhetsregel på gevär). jfr SKJUT-, SPÄRR-, STOPP-, STYR-, SÄKERHETS-REGEL m. fl. särsk.
α) (†) om kort ten (av silver) använd (på liknande sätt som en knapp) för hopfästande av klädesplagg? 1 Sämsk yllens tröija med dito (dvs. silver-)riglar. BoupptSthm 1681, s. 795 a. jfr SILVER-RIGEL.
β) [jfr motsv. anv. i t.] (numera bl. mera tillf.) snick. på strykmått: träslå som uppbär en ritsspets o. som är förskjutbart fäst i strykmåttets tjockare huvuddel (anslaget), skjutregel. Schulthess (1885). Bra att veta 2: 83 (1955).
c) i jämförelse l. mer l. mindre bildl. (jfr d); särsk. om ngt som stänger tillträdet till ngt l. hindrar ngt att äga rum o. d.; särsk. i sådana uttr. som (vara l. skjuta l. draga) en regel för ngt l. mellan ngt och ngt annat l. (vara l. framskjuta) en regel mot ngt; äv. (motsv. a) i sådana uttr. som lås och reglar l. reglar och lås (för ngt). 2RARP 11: 70 (1739). Att .. (en fransk intressesfär) skall lägga sig som en bred rigel mellan engelska Birma och Englands intressesfär vid Jangtsekiang. GHT 1897, nr 302 A, s. 2. Kristi försoning bestod både däri att han öppnade den rigel, Guds vrede tillskjutit, och däri att han borttog den, som människornas fiendskap anbragt. Billing Betr. 466 (1907). En rigel mot guvernörens envåldsmakt framsköts emellertid därigenom, att (osv.). Andersson Austr. 215 (1915). De hårda vintrarnas reglar och lås för vattenlederna. Hasselblad BergslVärml. 24 (1929). Det gällde .. att .. skjuta en rigel för en utveckling, som kunde bli ogynnsam. SvD(A) 1933, nr 354, s. 4. Uppstigen ur en grå räcka av analfabetiska bönder ville han spränga riglarna till den värld, där vetandet är. Lo-Johansson Kungsg. 388 (1935).
d) i vissa bildl. anv.
α) [jfr motsv. anv. i t.] (föga br.) sömn. tränsliknande söm l. samling av stygn som anbringas ss. förstärkning på tvären vid slutet av ett sprund l. en slits l. vid ändan av ett knapphål o. d. (för att hindra sprundet osv. att löpa vidare l. rivas upp). Sömnadsb. 24, 30 (1915).
β) [jfr nylat. claustrum] (föga br.) anat. lager av grå nervväv mellan linskärnan o. stamlobens (hjärnöns) bark. Wretlind Läk. 9—10: 11 (1901).
3) [jfr motsv. anv. i (ä.) d.] (i fackspr.) tapp l. stav av stål över vilken länkar l. öglor o. d. till guldsmedsarbeten formas; jfr DORN 2. Regeln (varpå länkar till guldkedja göras) bör vara stumfyrkantig eller ock något oval, samt af stål. MeddSlöjdF 1897, 1: 81.
Ssgr (i allm. till 2. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till regla, v.2): REGEL-ANORDNING~020. jfr anordning 1 a δ; äv. i utvidgad anv., motsv. regel, sbst.2 2 b. SFS 1917, s. 1098 (på dörrar). HufvudkatalSonesson 1920, 2: 167 (på grävskopa). —
-BLÄCK. [jfr t. riegelblech] (i fackspr., mindre br.) i dörrpost o. d. infällt bläck (se bleck, sbst.3 2) i vars hål låsregeln l. låsreglarna på en dörr osv. ingriper (ingripa), slutbläck; jfr lås-bläck 2. ArbetsbeskrNyByggnUBLd 11 (1902). —
-BOM.
1) (mera tillf.) till 2: regel (för port o. d.) bestående av en bom (se bom, sbst.1 2 a β). Högberg JesuBr. 1: 54 (1915).
2) (i fackspr.) till 2 b; på bord vars skiva vilar på två stöd (bockar) vid bordets kortsidor (bockbord): bom som förenar de båda stöden o. som är stucken genom hål i dessa o. på stödens utsidor fasthålles av träkilar (reglar) slagna genom hål i bommen. Erixon Möbl. 2: XII (1926). —
(2, 2 b) -BULT. (mera tillf.) bult som tjänstgör ss. regel; särsk. (vap.) till 2 b, särsk. på vissa handeldvapen: (vridbar) bult för förregling av pipan intill slutstycket, då mekanismen är sluten. Alm VapnH 193 (1927). —
-FAST, adj.2 (adj.1 se sp. 730). [jfr t. riegelfest] (i vitter stil, tillf.) som har fast tillslutna reglar, fast reglad. Johansson HomOd. 2: 344 (1844; om dörrar). —
(2, 2 b) -FJÄDER. (i fackspr.) fjäder (se d. o. II 1) avsedd l. använd att hålla en regel i ett visst läge; särsk. om fjäder avsedd l. använd att pressa regeln i ett regellås mot kramporna o. därigm hindra den att röra sig med alltför stor lätthet. Dalin FrSvLex. 2: 215 (1843). Nerén HbAut. 2: 157 (1912; om fjäder som påvärkar en regel i en bils växellåda). —
-FÄSTE.
1) (i fackspr.) till 1 b: anordning för fastsättning av regel på ledningsstolpe (bestående av ett järn som omsluter regeln o. fästes med spikar i stolpen). TLev. 1913, nr 9, s. 1.
-HUVUD. [jfr d. rigelhoved] (numera knappast br.) den del l. ända av en låsregel som skjuter fram (l. kan bringas att skjuta fram) ur låset. UB 6: 153 (1874). WoJ (1891). —
(2 b) -HÄVSTÅNG~02, äv. ~20. [jfr t. riegelhebel] järnv. hävstång varmed i sht förr använd typ av regel(anordning) för växelförregling manövreras. TT 1899, Byggn. s. 62 (om tyska förh.). —
-KLACK. (i fackspr., mera tillf.) klack (se klack, sbst.2 1) som (gm att gripa in i en urtagning o. d.) tjänar att fasthålla ngt; jfr regel, sbst.2 2 b. 2UB 6: 374 (1904). —
-KLYKA. (mera tillf.) klyka (se d. o. 2) vari regel för dörr osv. inlägges l. inskjutes. Runeberg ESkr. 2: 135 (1833). —
(2 b) -KOPPEL. tekn. koppel för hopkoppling av stockar i timmerläns, bestående av en kätting som löper genom hål i stockarnas ändar o. som medelst en vid kättingslänken löstagbart fäst järnten (regel) hindras att glida ur. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 339. —
(1 b) -KROK. (i fackspr.) vid (stolp)-regel fäst järnkrok avsedd att uppbära en isolator. SignTrpInstr. 1940, II B: 14. —
(2 b) -LOCK, n. vapenhist. på hjullås: skjutbart lock (se lock, sbst.2 1 b) som av en fjäder fasthålles i öppet l. stängt läge, skjutlock. Jochnick Handgev. 118 (1854). —
-LÅS. [jfr t. riegelschloss] (i sht i fackspr.) lås bestående av en regel som skjutes för l. ifrån medelst knopp l. trycke o. d. (utan användande av nyckel); stundom äv. allmännare, om lås med endast en regel. VDAkt. 1779, nr 271. Ett lås, som endast innehåller den regeln, som öppnas med nyckeln .. kallas regellås. Eneberg Karmarsch 2: 745 (1862). HantvB I. 2: 298 (1934). —
-NYCKEL.
1) (i fackspr.) till 1 b: redskap varmed (ving)muttrar åtdragas vid fastsättning av reglar. SignTrpInstr. 1940, II B: 13.
2) (mera tillf.) till 2: nyckel som påvärkar den regel i ett lås varmed låset reglas. Benedictsson Folkl. 148 (1887). —
(2 b) -PINCETT. [jfr t. schieberpincette] (numera knappast br.) med. pincett försedd med anordning (löpring l. dyl.) som hindrar skänklarna att gå isär (mer än till en viss önskad grad). SamlFörfArméen 5: LXII (1864). Lundell (1893). —
-SKIVA, r. l. f. (förr)
1) till 2; i bultlås: skiva l. platta varpå spärrstiften (regelstiften) o. bulten sitta fästa. Kulturen 1940, s. 98.
2) vap. till 2 b: metallskiva med excentriskt placerade urtagningar som vid skivans rörelse kring sin axel påvärka stoppreglarnas tappar i mekanismen i äldre typ av kulspruta. Schulthess Tigerhielm 11 (1880). —
(1 b) -SPIK. (i fackspr.) spik för fastsättning av regelfäste (se d. o. 1). TLev. 1913, nr 9, s. 1. —
-STIFT. (förr) i bultlås: vart o. ett av de med utspringande sidofjädrar försedda stift som voro fästa på regelskivan, spärrstift. SAOB B 4579 (1924). —
-STRIDSSTÄLLNING~020. mil. stridsställning som löper mer l. mindre vinkelrätt mot fronten o. där reserverna kunna insättas för att hindra fiendens utbredning från sidoförbands område; jfr -ställning 2 o. regel, sbst.2 2 c. InfRegl. 1939, 2: 320. —
(2, 2 b) -STÅNG.
1) metallstång som utgör en regel; särsk. om spanjolett(stång). 2NF 3: 122 (1904; om spanjolettstång). Regelstången till förregling af .. spårväxlarnas häfstänger. 2UB 9: 260 (1905). HantvB I. 2: 298 (1934; i regellås).
-STÄLLNING. [jfr t. riegelstellung] (numera bl. tillf.) särsk.
1) för skjutregel avsedd ställning bestående av en rad krampor o. d. (t. ex. på dörr); jfr -ställ. Auerbach (1913).
2) [jfr motsv. anv. i t.] mil. = -stridsställning; jfr regel, sbst.2 2 c. KrigVAH 1921, s. 100. DN(A) 1942, nr 297, s. 30 (om tyska förh.). —
(1) -SYSTEM, sbst.2 (sbst.1 se sp. 734). särsk. (i fackspr.): system för anordning av reglar på utdragsbord. HantvB I. 2: 220 (1934). —
-TAG. (†) om urtagning i l. krampa på dörrpost l. vägg l. om hål i slutbläck l. dyl. där regel vid låsning griper in? Låsar och Reglarne befunnos aldeles pålitelige, men vid Lås- och Regel-Tagen beslöts giöra någon liten förbättring. VDAkt. 1790, nr 524. —
(1) -VÄGG. [jfr t. riegelwand] byggn. vägg som uppförts med stolpar o. reglar ss. bärande ramvärk. 2SvUppslB 23: 1016 (1952). —
(1) -VÄRK, n. [jfr ä. d. regelværk, holl. richelwerk, t. riegelwerk, alla med bet.: fackvärk l. gallervärk o. d.; jfr äv. finlandssv. dial. regelverk, broräcke] (†) reling. SkeppsgR 1543, s. 42 a. Därs. 42 b. —
-YXA, r. l. f. [jfr d. rigeløkse] (numera knappast br.) snick. stämjärnsliknande, rätvinkligt böjt redskap för urstämning av hål för reglar (i dörrposter o. d.) l. för lås (i dörrar osv.). Eneberg Karmarsch 1: 114 (1858). 2NF 27: 582 (1918).
Spoiler title
Spoiler content