publicerad: 1958
RIDIKYL, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-cule 1769—1868. -culer, pl. 1779—1793. -kul (-cul) 1790—1847. -kyl 1796—1854)
Etymologi
(†)
1) löjlig sida l. omständighet l. det löjliga (hos ngn l. ngt); löjligt fel; löjlighet. GFGyllenborg Vitt. 3: 269 (1773, 1797). Det är intet möjeligt att vänja henne ifrån alla sina provinciala ridiculer. Kexél 1: 114 (1788). (O. P. Sturzen-Beckers) mustascher, vilka .. bli .. en ridikyl för den, som ej är militär. CWLilliecrona (1839) hos Sylwan SturzenB 23. Ekbohrn (1868).
2) förlöjligande av ngn l. ngt; sarkasm; hån; satir; äv.: löjlig dager, löjligt skimmer, löje. En ridicule på lasten, (gör) ofta mera nytta, än de bästa dygde-reglor. CIHallman 37 (1775); möjl. till b. (Utgivandet av ett rimlexikon har) fästat en ridicule vid Manderströms namn. Hammarsköld SvVitt. 1: 333 (1818). Ankarsvärd hade .. blifvit förmanad att ej blottställa sig för mera ridicul. Stenhammar Riksd. 2: 28 (1840). BL 13: 289 (1847). särsk.
a) i uttr. kasta (en) ridikyl på ngn l. ngt, kasta (ett) löje över ngn l. ngt. Den ridicule, som jag sökt kasta på dumhet och okunnoghet. Posten 1769, s. 669. Bremer Brev 1: 337 (1835).
b) om satiriskt l. förlöjligande skriftligt uttalande l. omdöme l. om satirisk l. förlöjligande skrift l. recension o. d. Uti Stockholms Posten lär väl snart en ridicul komma öfver sagda bok. OBergklint (1790) hos Lagus Kellgren 232. SP 1792, nr 16, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content