SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1958  
RIFFRAFF rif3~raf2, äv. 4~1, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr holl. rif-raf (mnl. rijf ende raf), eng. riff-raff (meng. riff and raff); av ffr. rif et raf, allt, rubb o. stubb]
(vard., föga br.) koll., om personer tillhörande samhällets lägsta skikt: slödder. Kinesiskt riffraff och tvivelaktiga främmande element. Andersson Drak. 317 (1926). Forss Mañan. 77 (1937).
Spoiler title
Spoiler content