RIFT rif4t, sbst.1, r. l. f. (Högberg osv.), äv. (tillf.) n. (GHT); best. -en, ss. n. -et; pl. -er32, ss. n. =.
Etymologi
[jfr sv. dial. rift o. rifte, stycke (av ngt), bukrev, vindstöt m. m., dan. o. dan. dial. rift, ngt rivet, rämna, rivande smärta, nor. rift, nor. dial. rift, ryft, ngt rivet, stycke (t. ex. av vävnad l. jord), isl. ript, upprivande (av köp), äv. konkret: stycke tyg; vbalsbst. till RIVA, v.2]
(i vissa trakter) rispa; rämna; spricka; fördjupning, klyfta; äv.: avrivet stycke. Ett trä som haar .. / .. härlig läkiedom i fruchtens minsta rift. Spegel ÖPar. 31 (1705). (En stor flotte gled fram) ur den outgrundligt svarta riften. Högberg Baggböl. 1: 4 (1911; om bärgsskreva). Kattklorna .. klösa ett rift i medsystrarnas skinn. GHT 1936, nr 129 A, s. 11 (i bild).
