RIKOSCHETTERA rik1oʃäte4ra l. ri1-, l. -ωʃ-, l. -et-, l. 010—, i Sveal. äv. -e3ra2 (rikåschättèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(reko- (-co-) 1856—1915. riko- (-co-) 1755 osv. -jett- 1755. -schet- (-chet-) 1837—1915. -schett- (-chett-) 1795 osv.)
Etymologi
[jfr t. rikoschettieren, eng. ricochet; till RIKOSCHETT]
1) om projektil (numera företrädesvis från eldvapen utskjuten l. för krigsbruk använd projektil): studsa (mot mark, vattenyta l. föremål) o. därefter fortsätta i ny bana; gräsa. Är marken hård och slät, så at kulorna kunna ricochettera, bör .. rigtningen ske så, at skottet gräsar framför fronten. Lefrén Förel. 2: 26 (1817). Ricochetera, (dvs.) när en flat sten, kastad på flaten på vattnet flere gånger, hoppar upp. Pfeiffer (1837). En projektil rekoscheterade mot vattenytan. Hedin Front. 549 (1915). En gevärskula, som rikoschetterat, välter oftast. SvUppslB 22: 1049 (1935). särsk.
b) [jfr a] (†) om klot i krocket: i samma slag träffa (krocka) mer än ett annat klot. Reid Croquetregl. 10 (1873).
2) (om ä. förh., numera bl. tillf.) mil. utföra rikoschettskjutning med artilleripjäser (med jämförelsevis liten laddning), skjuta rikoschettskott; äv. tr.: beskjuta medelst rikoschettskjutning; jfr GRÄSA, v.1 4 b. De anglar som hälst brukas till ricojettering med kula. Ståhlsverd 33 (1755); jfr 1. Höga Vallgångars ricochetterande från ett lågt Ricochett-Batterie. Törngren Artill. 2: 101 (1795). Holmberg Artill. 4: 293 (1886). NF 13: 1126 (1889; om ä. förh.).
