SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1958  
RIKS rik4s, i bet. 1 o. 2 r., i bet. 3 n.; i bet. 3 best. -et, pl. =.
Ordformer
(reks 1915 (bygdemålsfärgat). riks 1909 osv.)
Etymologi
[elliptiskt för ssgr med förleden riks-]
(ngt vard.)
1) (tillf.) elliptiskt för: riksbank(en). Blomberg Överg. 16 (1915).
2) (utom om ä. förh. numera bl. tillf.) elliptiskt för: rikstelefon; särsk. (förr) i uttr. lilla riks, typ av rikstelefonabonnemang i Sthm, kännetecknad av begränsad samtalsrätt o. låga årsavgifter. SD(A) 1909, nr 263, s. 7 (: ”Lilla Riks”). Riks och Allmänna finnes att övertaga. DN(A) 1919, nr 17482, s. 17 (i annons). SvUppslB 1: 698 (1929; om ä. förh.).
3) elliptiskt för: rikssamtal. UNT 1943, nr 71, s. 10. Det är riks till fröken. Edqvist Musik 6 (1946).
Ssgr: RIKS-BORD, -EXPEDITION, -SPÄRR, se rike ssgr.
Spoiler title
Spoiler content