SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
RISP ris4p, sbst.4, r. l. f. l. m. (Fries (i bet. 3) osv.) l. (i bet. 1) n. (BiblJäg. osv.); best. -en resp. -et; pl. ss. r. l. f. l. m. -er, ss. n. =; äv. (i bet. 3) -RISPA ~ris2pa, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. risp; jfr ä. d. rispe, nor. dial. rispa, topp av växt med frö l. blommor, mlt. o. t. rispe, ris, buske m. m.; till RISPA, v., l. möjl. rotbesläktat med RIS, sbst.1]
1) (utom i ssgn RISP-HAVRE bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) på havre: vippa. NormFört. 44 (1894). Rispen afätas (av björnen). BiblJäg. 4: 96 (1897). (Havren har) börjat gå i risp. SD(L) 1898, nr 341, s. 1. — jfr HAVRE-RISP.
2) bot. växten Solidago virgaurea Lin., som har klaseliknande blomställningar, gullris; nästan bl. i ssgn GULD-RISP. LoW (1911).
3) bot. om (växt tillhörande) släktet Limonium Mill.; i sht ss. senare led i ssgr. Hylander PrydnV 53 (1948). jfr Fries BotUtfl. 3: 245 (1864). — jfr MAR-RISP(A).
Ssg (till 1): RISP-HAVRE. [jfr d. risphavre, t. rispenhafer] lant. havrearten Avena sativa Lin., som har allsidig, brett utstående vippa, vipphavre. MosskT 1889, s. 23. SvVäxtförädl. 1: 146 (1951).
Spoiler title
Spoiler content