SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1958  
RISSA ris3a2, v.1 -ade.
Etymologi
[sv. dial. rissa, ressa, rida ofta l. häftigt, vara brunstig, paras; avledn. (med frekventativ l. intensiv bet.) av stammen i RIDA]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) vara brunstig; paras; jfr RIDA 5 g. Kan väl hända 4. 5. 6. el. flera gånger rissa med Tiuren, för än .. (kon) tidder varder. Broman Glys. 3: 182 (c. 1730). jfr Arvidi 65 (1651; i rimlista; bet. oviss).
Ssg: RISS-AL. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fortplantningsduglig alfågel. 2NF 1: 565 (1903). 3NF 1: 484 (1923).
Avledn.: RISSERI, n. (†) kättja. Wallenberg (SVS) 1: 295 (1771).
Spoiler title
Spoiler content