SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1958  
RISSLA ris3la2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[slangspr. rissla (Thesleff Förbrytarspr. (1912; angivet ss. flottistspr.)); möjl. av REDSLA, v.1; i-vokalen i så fall möjl. beroende på hypersvecism efter mönster av sådana former som dial. ressla: riksspr. RISSLA, v.2]
(i vissa trakter, vard. l. slangfärgat) refl. (l. intr.): kläda sig; ofta i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. Nizza är en tjusig stad. .. Alla är smakligt risslade och verkar att ha gott om klirr. MorgT 1956, nr 48, s. 15. särsk. ss. vbalsbst. -ing i konkret bet.: klädsel. IdrBl. 1935, nr 25, s. 3.
Särsk. förb.: RISSLA OM10 4. (i vissa trakter, vard. l. slangfärgat) kläda om sig. IdrBl. 1935, nr 46, s. 13. jfr Bergman SkolpSlang (1934: rissla om sig; från Södertälje).
Spoiler title
Spoiler content