RITENUTO rit1enɯ4to l. ri1-, l. -nω4-, l. -tω, adv. o. sbst. n.; ss. sbst. best. -t, pl. -n.
Etymologi
[jfr t. ritenuto; av it. ritenuto, p. pf. av ritenere, hålla tillbaka, hejda, av lat. retinere (se RETINERA)]
mus.
I. adv.; i fråga om utförande av musik l. sång: ngt långsammare än huvudtempot, dröjande; äv.: småningom långsammare, ritardando; ofta förkortat riten. Höijer (1864). Möller LbMus. 14 (1880). SohlmanMusiklex. (1952).
II. sbst.: parti av musik- l. sångstycke som spelas resp. sjunges l. är avsett att spelas resp. sjungas på sådant sätt; äv. om sådant utförande av parti i musik- l. sångstycke; äv. om detta tempo. BonnierKL (1926; om tempo).
SAOB
