ROADSTER rå4dster, äv. rå4ster, l. med mer l. mindre genuint eng. uttal, r. l. m.; best. -n.
Etymologi
[liksom t. o. fr. roadster av eng. roadster, häst avsedd för ridning l. körning på landsväg, ”roadster”, avledn. av road, väg (se REDD, sbst.2)]
(numera mindre br.) öppen bil (av en i sht förr bruklig modell) med plats för två l. tre personer i (det med en hopfällbar sufflett försedda) förarsätet (o. en lucka baktill med säte för två personer); äv. om liknande täckt bil. Nerén BilB 1: 306 (1928). En härlig vårdag spela inte luft och sol lika uppfriskande kring tinningarna, men i övrigt har den täckta vagnen alla fördelar gent emot den öppna phaetonen eller roadstern. Rogberg Två 74 (1929). Henry satte i gång sin lilla roadster. IdrBl. 1935, nr 92, s. 12. I samma ögonblick körde en roadster, en Studebaker av årets modell förbi. DN(B) 1958, nr 283, s. 3.
SAOB
