publicerad: 1959
RODAN roda4n l. rω-, r. (SvUppslB 22: 1234 (1935) osv.) l. n. (Dalin 556 (1871) osv.); best. -en resp. -et, i best. anv. äv. utan slutartikel.
Ordformer
(äv. rho-)
Etymologi
[bildat av JJBerzelius till gr. ῥόδεος, rosenfärgad (till ῥόδον, ros; se ROS, sbst.1) efter mönster av CYAN; rodanider ge med ferrisalter en blodröd färg; jfr t. o. eng. rhodan]
kem. envärd radikal uppbyggd av en atom svavel, en atom kol o. en atom kväve, tiocyan; äv. (särsk. i uttr. fri(tt) rodan) om obeständigt, kristalliskt ämne bestående av parvis förbundna sådana radikaler; jfr SVAVEL-CYAN. Berzelius ÅrsbVetA 1843, s. 113. (Kopparrodanid) kan icke tvättas med vatten, som föranleder bildning af rodanur och förstöring af hälften af rodan. Därs. s. 117. Fri rodan. SvUppslB 22: 1234 (1935). Tiocyan (rodan) .. finnes i fritt tillstånd som en mycket obeständig förening. Smith OrgKemi 156 (1938).
Ssgr: RODAN-AMMONIUM. kem. rodanvätesyrans ammoniumsalt, ammoniumrodanid. Berzelius ÅrsbVetA 1843, s. 113. —
-GÖDSLING. (i fackspr.) gödsling med gödningsmedel innehållande ngn rodanförening. LAHT 1914, s. 536. —
-KALIUM. kem. rodanvätesyrans kaliumsalt, kaliumrodanid. Berzelius ÅrsbVetA 1843, s. 113. Saliven innehåller .. rodankalium. Hylin Munn. 1: 148 (1930). —
Avledn. (kem.): RODANID104, r. l. m. [jfr cyanid] salt av rodanvätesyra, tiocyanat; i sht förr äv. i inskränktare anv., i fråga om metaller som bilda mer än en rodanförening: benämning på den förening i vilken rodan ingår med det högsta antalet atomer (jfr rodanur). Berzelius ÅrsbVetA 1843, s. 117. Rodan .. som med väte ger rodanvätesyra och med metaller rodanurer och rodanider. Ekbohrn (1904). Smith OrgKemi 156 (1938). —
RODANUR104, r. l. f. [jfr cyanur] (numera mindre br.) i fråga om metaller som bilda mer än en rodanförening: benämning på den förening i vilken rodan ingår med det lägsta antalet atomer; jfr rodanid. Berzelius ÅrsbVetA 1843, s. 117. Lundell (1893). Ekbohrn (1904).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content