RODER, sbst.4, n., best. rodret; pl. = (PH, UB); pl. best. roderna (UB).
Etymologi
[sannol. ombildning (med anslutning till RODER, sbst.1 l. sbst.3) av holl. roede (i bet. 1 o. 2) l. av lt. rode i en (icke anträffad) motsvarande anv.; jfr t. rute (i bet. 1 o. 2); holl. roede, lt. rode o. t. rute äro etymologiskt identiska med ROA, sbst.; möjl. är ordet dock inhemskt o. etymologiskt identiskt med RODER, sbst.1 (se ROA, sbst.)]
(†) vävn.
1) var o. en av de platta (trä)ribbor som inskjutas i varpen så att varptrådarna ömsevis gå över o. under dem (varigm man lättare kan hålla trådarna i ordning o. snabbare kan påträffa trådar som brista), skälkäpp; jfr LÄSS-KÄPP. UB 6: 423 (1874). jfr BOMNINGS-RODER.
2) nål (se d. o. 2 c), speta. PH 5: 3516 (1753). När man tilvärkar .. Ståfter, som väfvas med Pol, måste rodret (en polerad mässingstrå, som förorsakar uphögningen) smörjas med ålja. Rothof 391 (1762). jfr TRIPPS-RODER.
