SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
RODIG, adj.
Etymologi
[sannol. till RO, sbst.1, efter mönster av sådana adj. som BLODIG vid sidan av blo (biform till BLOD)]
(†)
1) lugn l. fridfull l. behaglig; jfr ROLIG 2 b, 4 a. I förstonne är han (dvs. dygdens väg) stenigh och trång, / Men sedan en rodigh spassere gång. Rudbeckius Starcke D 3 a (1624).
2) glad l. upprymd (av dryck); jfr ROLIG 4 b δ. Jag .. bad them må wel som wore rodige af then warma dricken. Verelius Herv. 151 (1672).
Spoiler title
Spoiler content