ROJALISM roj1alis4m, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. royalismus, eng. royalism; av fr. royalisme, till royal, kunglig (se ROYAL)]
egenskapen l. förhållandet att vara anhängare av kungadömet; äv.: tillgivenhet för kungahuset (i ett visst land) o. d.; äv.: politisk riktning som vill bevara (l. införa) kungadöme l. som stöder den kungliga politiken (i ett visst land). SP 1792, nr 299, s. 2. Frankrikes mest motsatta, passionerade muvementer: royalismen, republikanismen. Geijer I. 7: 370 (c. 1835). Att konspirera mot landets konung betraktades av en man med Beskows starka rojalism som ett brott. Schück VittA 8: 33 (1944). De Geer Bergsl. 45 (1951). — jfr ANTI-, ULTRA-ROJALISM. —
