SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1959  
ROMANS rωman4s l. -aŋ4s (råmangs Gynther ConvHlex. (1848); románngs Dalin), r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-ance 17861871, 1952. -ans 1674 (: Romanser, pl.), 1801 osv. -anz 18071883)
Etymologi
[av t. romanze (motsv. eng. romance), av fr. romance, av span. romance, av ffr. romanz (se ROMAN, sbst.2)]
1) litt.-hist. medeltida (särsk. romansk, urspr. spansk) berättande dikt (särsk. sådan som utgör en folkvisa l. har folkviseartad karaktär) med lyriskt o. romantiskt innehåll. Phosph. 1810, s. 167. Romansen Tres cortes armara el Rey .. är ett brott ur den vidlyftiga berättelsen om cortes i Toledo. ASScF VIII. 2: 70 (1863, 1867). Montelin VLittH 3: 57 (1933).
2) litt.-hist. (jämförelsevis kort) berättande lyrisk dikt av romantisk karaktär, ofta i folkviseton (till sin art närbesläktad med balladen). Widström ErotSång. 25 (1799). Gref Bernhards Bröllopp. Romance. Lenngren (SVS) 2: 409 (1800). Romansen Frithiofs lycka (av Tegnér). Björck K12Stövl. 35 (1954).
3) mus. tonsatt romans (i bet. 2) l. sångstycke som till form o. innehåll motsvarar en romans (i bet. 2) l. musik till en sådan romans l. ett sådant sångstycke; äv. om (vanl. fristående) instrumentalstycke (vanl. för violin l. piano) som är av mindre format, är genomgående sångbart o. har en episk-lyrisk karaktär. MusTidsfördrif 1792, s. 21. Dessa små glänsande tonbilder, dessa eleganta melodier, hvaraf .. (Auber) skapade denna långa följd af operor .. med sina täcka .. visor och romanser. Bauck 1MusH 260 (1862). SvFolket 8: 345 (1939). — jfr F-DUR-ROMANS.
4) (†) romantisk händelse l. romantiskt äventyr o. d. Wij (tro icke), at the Romanser någon tijdh warit hafwa, hwilke mycket hafwa berömbt .. (Karl den stores paladiner), Ehuruwäl wij intet twifla, at ju Carolus Magnus hafwer warit. Sylvius Mornay 471 (1674). Stiernstolpe DQ 1: 69 (1818); möjl. till 1.
5) [efter motsv. anv. i eng.] (ny anv.) romantisk kärlekshistoria, kärlekssaga, kärleksaffär. På Buckingham Palace (dementeras) ryktena om en eventuell romans mellan prinsessan Margaret och .. prins Christian av Hanover. SDS 1956, nr 132, s. 5. DN(A) 1957, nr 304, s. 17.
Ssgr (i allm. till 2 l., mera tillf., till 1, litt.-hist.): (3) ROMANS-AFTON. kvällskonsert med romanssång. 2NF 18: 1056 (1913).
-ARTAD, p. adj. Wirsén i 3SAH 7: 97 (1892).
(2, 3) -CYKEL. [jfr t. romanzenzyklus] cykel (se cykel, sbst.1 3) av romanser. SvLittFT 1837, sp. 61.
-DIKTARE. [jfr t. romanzendichter] LittBlAllmBildn. 1849, s. 371. Sylwan (o. Bing) 1: 204 (1910).
-DIKTNING. [jfr t. romanzendichtung] jfr diktning, sbst.1 2 a, b, c. Sundén (1888).
-FORM. särsk. till 2. SvLittFT 1837, sp. 61.
(3) -FÖREDRAG~002, äv. ~200. mus. jfr föredrag 3. 2NF 18: 948 (1913).
-FÖRFATTARE. Deleen Meidinger 451 (1825).
-KOMPOSITION. abstr. o. konkret(are); särsk. mus. till 3. Valentin Musikh. 1: 148 (1900).
(3) -KOMPOSITÖR. mus. 3NF 14: 485 (1931).
(jfr 3) -MELODI. mus. AAAfzelius (1812) hos Ahnfelt Rääf 215.
(jfr 3) -MUSIK. Alving HemBäst 167 (1948).
-SAMLING. särsk. till 1, 2, 3, konkret. Klint (1906).
-STIL. särsk. till 2. SvLitTidn. 1814, sp. 172.
(3) -SÅNG. mus.
1) romans; äv. sammanfattande. Redan i (den svenska) romanssången märkas (utländska inflytelser). AB 1898, nr 17, s. 3.
2) sjungande av en romans l. romanser. —
-SÅNGARE. [jfr t. romanzensänger]
1) (i sht i vitter stil) till 2 l. (mera tillf.) till 1: romansdiktare. LFRääf (1813) hos Ahnfelt Rääf 257.
2) till 3: person som sjunger romanser. 2NF 11: 269 (1909).
(3) -SÅNGERSKA. kvinnlig romanssångare. GHT 1895, nr 254, s. 3.
-TON ~tω2n. ton l. stil som utmärker en romans; särsk.
1) till 2. Hammarsköld SvVitt. 1: 39 (1818).
2) mus. till 3. Norman MusUpps. 187 (1884).
(3) -TONSÄTTARE~0200, äv. ~2000. Valentin Musikh. 1: 149 (1900).
Spoiler title
Spoiler content