ROMANTIKHET, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[oregelmässig avledn. av ROMANTIK (l. ROMANTISK); jfr med avs. på ordbildningen de båda av samma krets av författare brukade orden GREKHET (se ex. i språkprov från 1810 nedan) o. ANTIKHET (som ev. föresvävat ss. mönster)]
(†) sammanfattningen av de egenskaper l. drag l. åskådningar o. d. som utmärka romantiken (se ROMANTIK 3 a o. b); äv. med särskild tanke på vissa rent formella (ålderdomliga) drag som utmärka den kristna medeltidens litteratur. Orden Ithy och forthy, hvilka, i anseende till sina Th, äga en viss Grekhet, en viss Romantik-het, som bör rekommendera dem framför Modernitetens Derföre. JournLTh. 1810, s. 539. Såvida du .. tilltror dina vänners romantikhet någon öfrig skymt af känsla för grekhet. PDAAtterbom (1810) i BrefNSkolH 189. (Man) uppläste min sonnett som allmänt beklappades för sin äkta romantikhet. AJourn. 1813, nr 11, s. 3. Den lilla höjden, som .. genom sitt grannskap med Kyrkan och den Göthiska Arsenals-byggnaden .. på ett träffande sätt symboliserar Romantik-heten, såsom Poesiens Kulminations-punkt. Wallmark Resa 102 (1819).
