SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
ROMANTISM rωm1antis4m l. 1-, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. romantismus, eng. romantism; av fr. romantisme, till romantique (se ROMANTISK)]
romantik.
1) (föga br.) = ROMANTIK 2. Höijer 3: 509 (c. 1810). Det tyska hos .. (löjtnant Bredow i romanen) är romantismen; han är .. en sentimental gosse. SvD(B) 1943, nr 38, s. 5.
2) litt.-hist. = ROMANTIK 3 b; numera nästan bl. använt om sen- l. efterromantiken. Thomander 2: 126 (1831). (Författarinnan) tyckte .. mera om romantikerna, men romantismen var död. Lagerlöf Saga 17 (1908). 2SvUppslB (1952).
3) estet. romantisk konstnärlig smakriktning, romantik (se d. o. 3 c); särsk. om en sådan riktning som icke är direkt knuten till det romantiska tidevarvet. NordT 1886, s. 535. 2NF 18: 1080 (1913).
Spoiler title
Spoiler content