SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
RONDÖR roŋdö4r, äv. ron-, l. -œ4r, r. l. m.; best. -en, äv. -n.
Ordformer
(-eur 1930—1958. -ör 1930 osv.)
Etymologi
[av fr. rondeur, till rond (se RUND, adj.)]
(i sht i vitter stil) rundhet, rundning.
a) om rundhet hos en kropp l. ett föremål; äv. ss. beteckning för de egenskaper hos en människa, som man brukar förknippa med kroppslig rundhet, särsk. jovialitet, frisk frodighet o. generositet. (A. Lindman o. P. A. Hansson) ha samma gemytliga rondeur i kropp och själ. SvD(A) 1930, nr 147, s. 8. Flotow var liten och rund från begynnelsen. Livligheten, röstens ljusa tenorklang och den jovialiska rondeuren hörde till hans natur. Siwertz Förtr. 142 (1945). Den svällande rondören i stoppmöblerna. Form 1952, s. 101. (Hennes ansikte) var mycket mjukt och hade en helt annan rondeur än figuren. Siwertz Tråd. 192 (1957). Kommunisten spelas (i teaterpjäsen) med rondeur och humor av Åke Fridell. SDS 1958, nr 57, s. 24.
b) om rundhet l. avrundning i bildframställning l. i utformningen av litterärt alster o. d. OoB 1936, s. 365. (Hästbilderna) har en dekorativ rondör och en spänstig rytm. Näsström FornDSv. 2: 302 (1948).
Spoiler title
Spoiler content