ROSALIE rosa4lie l. rωs-, äv. ros1ali4 l. rωs1- l. rå1s- l. rω1s-, r. l. f.; best. -en -a4lien l. -ali4en l. -ali4n; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. fr. rosalie, eng. o. it. rosalia; möjl. urspr. från it. o. identiskt med det it. kvinnonamnet Rosalia samt syftande på begynnelseorden (Rosalia, mia cara) i en gammal it. folkvisa, vars melodi utmärkes av upprepningar av samma motiv]
(numera föga br.) mus. upprepande på olika tonhöjder av samma motiv; äv. om på sådant sätt upprepat motiv; vanl. i pl. NF 7: 481(1883; om upprepning). Ekbohrn(1904; om motiv). BonnierMusL 1002(1946).
SAOB
