ROSEIN rωs1ei4n (trestavigt) l. ros1- l. rå1s- l. rω1s-, sbst.2, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr t. rosein; till ROS, sbst.1 (med tanke på legeringens vackra vita färg)]
(numera föga br.) legering av nickel, aluminium o. tenn samt guld l. silver l. koppar, använd till framställning av bijouterier o. d. JernkA 1892, s. 352. 2UB 5: 484 (1902).
