SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
ROSKARL 3s~ka2r, i bet. 1 m., i bet. 2 m. l. r.; best. -en, äv. -n; pl. -ar.
Ordformer
(rods- (-dz-) 15351905. ros- 1541 osv.)
Etymologi
[fsv. rodskarl; till fsv. Roþrin (se ROD, sbst.4) o. KARL]
1) (numera föga br.) rospigg. TullbSthm 1535, s. 25 b (ss. personbinamn). Somlige Landskapz inwånare hos osz kallas af karlar: Som Roskarlar. Isogæus Segersk. 605 (c. 1700). Grimberg SvH 37 (1905; om ä. förh.).
2) zool. vadarfågeln Arenaria interpres Lin., som lever i bl. a. Upplands skärgård, höttring. Nilsson Fauna II. 2. 2: 39 (1834). Roskarlen är .. en utpräglad kustfågel. FoFl. 1938, s. 185. Därs. 1953, s. 84.
Ssgr (till 2): A: ROSKARL- l. (vanl.) ROSKARLS-BO, n. Rosenius SvFågl. 4: 119 (1931).
-HANNE. Rosenius SvFågl. 4: 119 (1931).
-SLÄKTE(T). zool. det till familjen brockfåglar hörande fågelsläktet Arenaria Briss. Nilsson Fauna II. 2. 2: 38 (1834).
-UNGE. Hultman DagbAnt. 9/7 1883.
Spoiler title
Spoiler content