SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
ROSTBIFF ros3t~bif2, vard. äv. ros3~, r. l. m.; best. -en; pl. -ar. Anm. Förr användes stundom äv. den eng. formen roastbeef. Ferrner ResEur. 200 (1760). Geijer Brev 52 (1809: roast-beef). Björklund Hush. 71 (1860: roastbeefen, sg. best.). Dalin (1871).
Ordformer
(rossbiff 1753—1846. rostbeef 1795—1857. rostbiff (-bif) 1825 osv.)
Etymologi
[av eng. roastbeef, av roast, steka, rosta (se ROSTA, v.2), o. beef, oxkött (se BIFF, KO)]
större stek anrättad av bakre delen av ryggstycket (mellan länd o. rev) på oxe o. serverad icke fullt genomstekt, så att stekens inre bevarar en röd färg; äv. ss. ämnesnamn o. i närstående anv., särsk. om (skivor av) sådan stek ss. smörgåspålägg l. maträtt. En smörgås med rostbiff och lök. Ängländare .. blifva vid deras Förfäders Rossbiff och Buddin. Tessin Bref 1: 310 (1753). (Den fattiga änkan) såg den stora Rostbeefen svänga sig framför stenkolsbrasan (i den rike mannens kök). Lenngren (SVS) 2: 431 (1795). Till Rossbiff tages en fransyska .., som bör vara väl huggen och hafva bra talg öfver sig. Nordström Matlagn. 48 (1822). Rostbiff skall skäras i temligen tunna skifvor. Langlet Husm. 111 (1883). En oklanderlig lagom röd rostbiff. Stiernstedt Bank. 307 (1947). — särsk. slakt. o. kok. i utvidgad anv.
a) om den del av ryggstycket på oxe som användes till rostbiff. Kjerrulf Köttbesigtn. 29 (1896). StKokb. 332 (1940).
b) i uttr. tunn rostbiff, oxkött bestående av revsteksharen (med dess långa muskler invid ryggraden) o. filén på undersidan av denna, dubbelbiff; jfr d α. Walin Födoämn. 32 (1906). 2SvUppslB 7: 885 (1948).
c) (numera föga br.) i uttr. tjock rostbiff, oxkött bestående av det omedelbart bakom dubbelbiffen belägna partiet (lilla fransyskan). Walin Födoämn. 32 (1906).
d) i uttr. engelsk rostbiff.
α) (numera föga br.) = b. Hellman Kokb. 190 (1896).
β) korthuggen högrev, entrecoterev. StKokb. 332 (1940).
e) om stek av annat djur än oxe, tillagad på samma sätt som rostbiff; jfr ÄLG-ROSTBIFF.
Ssgr: A (numera bl. mera tillf.): ROSTBIFF-FILÉ, -KÖTT, -PORTION, -SKIVA, -SLAG, se B.
B: ROSTBIFFS-FILÉ. (-biff- 1903) (föga br.) kok. oxfilé anrättad ss. rostbiff. Hellman Kokb. 201 (1903). —
-GALLER. kok. om (järn)galler varpå en rostbiff kan stekas i ugn o. d. StKokb. 346 (1940). —
-KÖTT. (-biff- 1885 osv. -biffs- 1892 osv.) kok. (kött använt till) rostbiff. Björklund Hush. 113 (1885). —
-PORTION. (-biff- 1900 osv. -biffs- 1900 osv.) jfr portion 3. SAOL (1900). —
-SKIVA, r. l. f. (-biff- 1900 osv. -biffs- 1900 osv.) SAOL (1900). —
(a) -SLAG. (-biff- 1958 osv.) slakt. o. kok. om (kött av) den del av kållappen som befinner sig närmast rostbiffen: (kött av) benfritt stycke mellan rostbiff o. smårev. SkånD(B) 1958, nr 1, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content