publicerad: 2023
ÄLG äl4j, m. l. r.; best. -en; pl. -ar (Visb. 1: 323 (c. 1640) osv.) ((†) -er G1R 18: 624 (1547), Franzén Skald. 2: 266 (1828)).
Ordformer
(eldz- i ssg 1563 (: eldzhudz jacke). elg (-ll-, -gh) 1526 (: elgxhuder)–1943 (: elgbenlingar). elgie- i ssg 1555 (: Elgie kiött). elgtz- i ssg 1640 (: Elgtz hudar). elier (-y-), pl. 1555. elig (-ll-, -gh) 1561 (: Elighekiött)–1693 (: eligekoo). eligz- i ssgr 1555 (: eligzhudzwaer)–1561 (: Eligz kiött). elle- i ssgr 1636 (: Ellekiött, Ellestecker). ellje- (-i-) i ssgr 1560 (: ellie kaluar)–1679 (: Elljebruddh). els- (-lls-, -llz-, -lss-, -lsz-, -lz-) i ssgr 1544 (: ells hudar)–1681 (: Els Klöfwar). helx- i ssg 1523 (: Helx hudh). ählffz- i ssg 1589 (: ählffzhuder). älg (æ-, -gh) 1536 (: Älgzhuffuud) osv. älgia- i ssg 1672 (: älgia spiuth). älie- (-ij-) i ssgr 1547 (: älijegraffuer)–1574 (: älie böter). älj 1741, 1926 (: Äljrams). älss- (-z-) i ssgr 1547 (: Älzhudz bulster)–1635 (: Älzhudh). ælx- i ssg 1526 (: ælxhuder))
Etymologi
[fsv. älgher; motsv. fvn. elgr (nor. elg (varav d. elg)); i avljudsförh. till mlt. elk, fht. elah(o) (mht. ëlch, ëlhe, t. elch), feng. eolh (eng. elk); jfr äv. de sannol. från germ. spr. lånade lat. alces, gr. ἄλκη; till den rotutvidgning som äv. föreligger i ry. losi, älg, find. ṛ́śyaḥ, antilopbock, sannol. till den urspr. färgbetecknande rot som föreligger i fht. elo, grågul, brun (jfr JOLSTER), gr. ἔλαφος, hjort. — Jfr ELAND, ÄLGGRÄS, ÄLGMÄSS]
1) om hjortdjur av släktet Alces Gray, vars arter förekommer i vilt tillstånd i de nordligaste trakterna av Europa, Asien o. Nordamerika, dels arten Alces alces Lin. (äv. i uttr. europeisk älg), dels arten Alces americanus Clinton (äv. i uttr. amerikansk älg); äv. koll. l. ss. ämnesnamn, särsk. ss. föremål för jakt l. ss. maträtt; jfr ELAND 1. Jaga älg. Det finns mycket älg i skogen. Älgen är Jämtlands landskapsdjur. 5Mos. 14: 5 (Bib. 1541). Elgar .. äro ibland de djur, som endast trifwas i kalla länder. Linné Vg. 221 (1747). Elgar fångas med giller eller i gropar, och blifwa, ehuru fridlysta, oftast skjutna, så at de säkert snart aldeles utödas. Linderholm 1: 505 (1802). Nordiska elgen .. är till färgen om sommaren mörkt gråbrun, här och der med mörkare anstrykning, om vintern ljusare. NF 4: 408 (1881). Schulthess 323 (1885: Amerikansk). Europeiska älgen .. är vår världsdels största däggdjur. DjurVärld 14: 216 (1960). Chateaubriand på älg med bacon. JägUppslB 555 (1989). — jfr JÄTTE-, PERUK-, STOR-, VANDRINGS-ÄLG. — särsk. i jämförelser, särsk. med tanke på den snabbhet l. ståtlighet o. d. som ofta förknippas med älgen. Min granne, skutta som en elg; / Kom snart igen med din butelj. Bellman (BellmS) 15: 162 (c. 1767). Som en elg i loppet snar. Ling Tirf. 1: 47 (1836). De aldra mest patriotiska (av talarna) framröto sin passionerade kärlek till fosterlandet som elgar i brunsttiden. Strindberg NRik. 9 (1882).
2) (†) i utvidgad anv., om djur som i ngt avseende påminner om en älg (i bet. 1), särsk. dels i uttr. kapsk älg (se KAPSK c), dels ss. senare led i ssgn JÄTTE-ÄLG.
Ssgr (till 1): A: ÄLG-ANTILOP. eland. Thorell Zool. 2: 112 (1861). Den ståtliga elgantilopen .. och den utomordentligt snabbfotade kama-antilopen funnos der (i södra Afrika) i stor mängd. SDS 24/1 1896, s. 2. —
-BEN. (älg- 1832 osv. älgs- 1580) om vart o. ett av benen (se ben, sbst.1 II 1) hos älg; äv. ss. ämnesnamn, särsk. ss. maträtt l. material (jfr ben, sbst.1 I 1 a, 2 b). TullbSthm 16/7 1580. Elgben. Märgpiporna af elgkalf upphuggas uti båda ändar, hwilka omwecklas med tunna oxkött-skifwor .. , kokas sedan möra uti watten. Sjöberg Singstock 121 (1832). I Jämtlands Storsjö begagna fiskare från Hallen drag af älgben, som anses bättre än annat ben. Ekman NorrlJakt 319 (1910). Att hundarna ej blefvo ihjälsparkade af de vildt sprättande älgbenen. Knöppel SvRidd. 139 (1912). —
-BENLING, förr äv. -BILLING l. -BÄLING. (älg- 1875 osv. älgs- 1734–1861) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) avdraget skinn från älgs ben; jfr benling 1. Linné Ungd. 2: 292 (1734). Om man ville få verkligt starka sulor på luddorna, skodde man dem med älgbenlingar. Levander DalBondek. 2: 257 (1944). —
-BESTÅND. jfr bestånd, sbst.1 11 b, o. -stam, -stånd 2. Fädernesl. 3/3 1883, s. 2. Älgbeståndet hade på sistone starkt ökats. Hemberg Minn. 172 (1936). —
-BIFF. jfr biff 1 a α o. -stek. Färsk Elgstek och Elgbiff serveras i dag Tisdag. NorrkpgT 25/8 1868, s. 1. —
-BOG. (älg- 1775 osv. älge- 1602) jfr bog, sbst.1 I 1 (b). UppsDP 5/10 1602. Där stod nu jaktherren och markägaren med sin feta inälvshög och sin magra älgbog. Swing 1923, nr 41, s. 12. —
-BÖSSA. jfr bössa, sbst. 2 b, o. -studsare. NerAlleh. 18/9 1882, s. 3. Två utmärkt goda, nästan nya Jagtgevär .. , det ena en s. k. elgbössa af Remington konstruktion, .. finnas till salu med patroner, hagel etc. DN 1893, nr 8636 B, s. 2. —
-DJUR. (älg- 1551 osv. älge- 1564–1635. älgs- 1548–1775) [fsv. älghdiur] (numera bl. tillf.) älg. G1R 19: 175 (1548). (Vi) hafue .. befalet Fougdterne öfuer heele Norlanden .. att alle de som Elgdiur felle, då skall Fougdten kennes wid Huderne. HSH 39: 255 (1607). —
-DRAG. (älg- 1642 osv. älge- 1552. älgs- c. 1730) särsk. (förr) om giller för älg; jfr drag I 13 o. -led, -spjut, -vån. G1R 23: 63 (1552). En form av självskott är det s. k. älgledet eller älgdraget. Det bestod av en uppgillrad sprättbåge, som vid avgillringen driver ett kort spjut in i älgens kropp. SträngnHist. 64 (1959). —
-FAMILJ. jfr familj 2 f. HforsT 1859, nr 25, s. 1. En hel elgfamilj, bestående af oxe, ko och en kalf. DN 11/11 1870, s. 2. —
-FATTIG. om skog l. trakt o. d.: fattig (se d. o. 2) på älg; äv. om tidsperiod. Låten kalfvarne gå fria, skyttar, särskilt i dessa älgfattiga bygder! ÖresundP 3/9 1990, s. 3. Den mest älgfattiga perioden 1800–1830. SvD(A) 10/9 1935, s. 13. —
-FILÉ. jfr filé, sbst.1 4, o. -stek. Hufvudstadsbl. 10/10 1908, s. 10. Grillad jämtländsk älgfilé med smörstekta kantareller. SvDamtidn. 2019, nr 49, s. 42. —
-FJÄT. (†) älgspår; jfr fjät, sbst.1 1. Wallenberg (SVS) 2: 53 (1771; uppl. 1999). Tillgången på elg tyckes .. vara ganska ringa, oaktadt under sommaren mycket elgfjät varit synliga i skogen. Dalpilen 1887, nr 38 A, s. 2. JmtP 7/12 1923, Bil. s. 3. —
-FÅNGST. jfr fångst 1 (a). NorrlS 1–6: 114 (1802). Det finns fynd som tyder på att forna tiders älgfångst kunde vara synnerligen effektiv. Ljusnan 9/10 2015, Bil. s. 17. —
-FÄRS. färs av älgkött. SvD(A) 1/11 1926, s. 21. Blanda gärna lite fläsk eller späck i älgfärsen och använd den till köttbullar, kåldolmar m. m. SvD(A) 25/10 1956, s. 14. —
-GEVÄR. jfr gevär 2 o. -studsare. NorrlP 20/4 1894, s. 4. Utgående från att inget gevär med lägre kaliber finns, som passar för älgjakten, bör man på älggeväret fordra en kaliber på minst 6,5 mm. Jakten 377 (1951). —
-GRAV. (älg- 1648 osv. älge- 1547. älgs- 1769–1793) [fsv. älghiagraf] (förr) älggrop; jfr grav, sbst.1 1 c. NorrlS 1–6: 213 (1547). Anders i Öhrbäck haf(we)r emot förbodh brukat Elggrafwar på hans skough, och hafwer der fådt en Älgh. ÅngermDomb. 1648, s. 139. —
-GROP. (förr) fångstgrop för älg; jfr grop 1 a o. -grav. Nordholm Djurf. 19 (1749). Hur Elgen fångades derigenom, att träd höggos och lades så, att de bilda gärdesgårdar, i hvilkas öppningar Elggropar voro anlagda. Nilsson Fauna 1: 494 (1847). —
-GÅRD. [fsv. älghsgardher] särsk. (förr) inhägnad för fångst av älg; jfr gård, sbst.1 3 a. Murenius AV 372 (1658). Något helt annat (än hetsjakten på älg) var att anordna älggårdar och utsätta giller på passande ställen i skogsmarken, avvaktande fångstens resultat. JämtlHärjedH 1: 465 (1948). —
-HORN. (älg- 1623 osv. älgs- 1554–1852) [fsv. älghshorn] horn på l. från älg; äv. ss. ämnesnamn. KlädkamRSthm 1554 K, s. 5 a. Fenge flaska aff elgzhorn wtt stungenn med belethe beslagenn med Sölff(wer) och förgyltth. ArkliR 1561, avd. 3 (1563). På väggarna finns älghorn och en del uppstoppade fåglar. NerAlleh. 23/11 2019, Bil. s. 20.
Ssgr: älghorns-bräken. om (den i tropiska trakter i Australien växande, i Sv. ss. prydnadsväxt inomhus odlade) ormbunken Platycerium bifurcatum (Lam.) Desv. (vars blad till utseendet liknar älghorn). GbgP 23/11 1968, Bil. s. 2.
-lav. bot. om laven Cladonia foliacea (Huds.) Willd. (vars bladlika fjäll till utseendet liknar älghorn). Acharius Lich. 184 (1798).
-tagg. jfr tagg, sbst.1 1 a γ. En Lans-spets .. gjord af en Elghorns-tagg. Nilsson Ur. I. 1: 93 (1843).
-yxa. AntT XIX. 2: 17 (1911). Ett bearbetat renhorn från Bara lilla mosse och en älghornsyxa från V. Nöbbelöv. Fornv. 1947, s. 354. —
-HUD. (älg- 1672 (: Elghuudz byxor) osv. älge- 1552–1563. älges- 1526. älgs- 1523–1860) [fsv. älghshudh] hud (se hud, sbst.1 2) (på l.) från älg; äv. ss. ämnesnamn; jfr -läder, -skinn. G1R 1: 152 (1523). Murarna voro .. klädda i vit- och rödrandig blus och vita mollskinnsbyxor samt förskinn av älghud. Hesselman SkråhantvByggnInd. 147 (1945). jfr saköres-älghud o. stadge-älghudar.
Ssgr (förr): älghuds-byxor, förr äv. -böxor, pl. BoupptSthm 1672, s. 582 b. Älghudsbyxor funnos såväl i herremännens som i bondens hem, och finnas väl där än i dag. Schröder 2Bruksb. 78 (1903).
-gehäng. jfr gehäng 2 a o. -skinns-gehäng. KlädkamRSthm 1650 B, fol. 35. Et tjockt Elghuds Gehäng, helskurit med Bajonet-Taska. LMil. 4: 1576 (1717).
-handske. jfr -skinns-handske. BoupptSthm 1668, s. 747. En elghudshandske perlesydd / Att akta känsligt skinn. Snoilsky NDikt. 128 (1881).
-kyller. 3SthmTb. 1: 279 (1595). Älghudskyllren synas ha blivit bortlagda för fältbruk vid hela svenska armén i början av 1700-talet. Kulturen 1943, s. 32.
-tröja. skinntröja l. skinnjacka av älghud; jfr tröja 2 a o. -huds-jacka o. -skinns-tröja. BtFinlH 4: 208 (1563).
-HUND. (älg- 1866 osv. älge- 1630) hund(ras) som är lämplig för l. använd vid älgjakt; särsk. om gråhund, särsk. i uttr. norsk älghund, grå. ÅngermDomb. 18/6 1630, fol. 24. En älghund af Lapphundsrace för hvilken skjutits 9 st. älgar, finnes till salu. HandtvLBl. 1905, s. 264. Gråhunden .. användes förr i Sverige och Norge vid storviltjakt och kallades därför också älg- och björnhund. DjurVärld 12: 337 (1960). Rasen heter officiellt Norsk älghund, grå. Gråhund kallas den oftast i Sverige. NorrbK 3/11 2016, s. 21. —
-HUVUD. (älg- 1839 osv. älgs- 1536) huvud på l. av älg. Ath han må beholle siith mödernes Vapenn som är eth Älgzhuffuud. G1R 11: 216 (1536). Ett uppstoppat älghuvud intog en förnämlig plats i .. (grevens) trofésamling. Lagercrantz KolmKarp. 154 (1935). —
-JAKT. (älg- 1701 osv. älge- 1581–1688) jakt på älg; jfr -skjutning, -skytte, -skytteri. Carl IX Cal. 5 (1581). Totalt fällde laget åtta älgar i samband med älgjakten. FaluKurir. 18/10 2017, s. 5. —
-JÄGARE. jfr -skytt. BoråsTidn. 30/5 1850, s. 3. Tåget var fullt av älgjägare, som skulle upp till en jakt i morgon vid Gesjö. Hamilton Dagb. 2: 309 (1918). —
-KALV. (älg- 1539 (: Elg kalffskin) osv. älge- 1554 (: Elge Kalffskynn)–1619. älgs- 1571–1581) unge av älg; förr äv. om älgkalvsskinn; jfr kalv, sbst.1 I 1 g α. KlädkamRSthm 1560 G, s. 23 b. Tomos Semischemachere .. (har levererat) Renshuder – 2 1/2 decker Elgekalfuer – 6 st:r. KlädkamRSthm 1567–69 I, s. 13 b. Tvenne raglande små våta, rödbruna älgkalfvar. Knöppel SvRidd. 58 (1912).
-KLIV. (älg- 1928 osv. älga- 1931 osv.) särsk.: stort l. långt kliv (ss. av en älg); äv. bildl. Nedför den sista branten kom han i karaktäristiska älgkliv. DN(A) 14/5 1928, s. 20. Musiken har inte tagit några älgakliv bort från Dohertys vanliga sound bara för att han spelat in i Hamburg. GbgP 2/12 2016, s. 41. —
-KLO. (älg- 1650–1885. älge- c. 1672. älgs- 1698–1759) (†) älgklöv; jfr klo, sbst.1 2 a. Hildebrand MagNat. 97 (1650). Utom Elgklons användande til flera vackra arbeten, vil jag knapt nämna bruket deraf emot fallandesjuka och slag. Svartz PVetA 1797, s. 54. Schulthess 323 (1885).
Ssg (†): älgklo- l. älgklos-ring. (finger)ring med infattning av älgklöv. 1 EllgKloo Ring, Gullet wäger 1/8 Crona. BoupptSthm 1686, s. 1303 a. BoupptVäxjö 1779. —
-KLÖV. (älg- 1749 osv. älgs- 1672–1836) klöv (se klöv, sbst.2 1) på l. från älg; jfr -klo. Utterman Ertmann C 4 b (1672). Älgsklöfwar arbetas til snusdosor, som utsiras med silfwerbeslag. Rothof 704 (1762). Att älgklövar ansågos verksamma mot fallandesot, berodde därpå att man trodde älgarna ledo av denna sjukdom. Gentz Lindgren 2: 85 (1929). Han hittade strax spår av älgklövar i snön. Moberg Invandr. 432 (1952). —
-KO. (älg- c. 1670 osv. älge- 1618–1693) (fullvuxen) hona av älg; jfr ko, sbst.1 1 e α. HovförtärSthm 1618–19 A, s. 12. Älgkon är mera stationär än älgtjuren. JägUppslB 605 (1989). —
-KOLLISION. trafikolycka innebärande kollision mellan (motor)fordon o. dyl. o. älg; jfr -krock, -olycka. DN(A) 5/2 1938, s. 7. —
-KROCK. älgkollision. Expressen 27/12 1949, s. 20. Fyra skadades vid älgkrock. AB 16/6 1972, s. 6. —
-KRONA. jfr krona, sbst. 4 c. NDA 14/12 1867, s. 4. Det var en lång, smal byggning, öfver hvars port en jättestor elgkrona utbredde sina väldiga grenar. PT 1898, nr 237, s. 2. —
-KROPP. jfr kropp, sbst.1 1. Hallenberg Hist. 4: 1002 (i handl. fr. 1615). Det var som om jakten och sysslandet med de blodiga älgkropparna ute i skogen hade gett honom en rent fysisk tillfredsställelse. Lo-Johansson Gen. 28 (1947). —
-KVIGA. NorrkpgT 10/4 1833, s. 1. En tvåårig älgkviga, som blivit jagad av ett par hundar. SvD(A) 8/4 1930, s. 9. —
-KÅL. om växten Lactuca alpina (Lin.) A. Gray (synonym: Mulgedium alpinum (Lin.) Less.), torta. SvGeolU C 145: 73 (1895). Bland de växter, som .. tilldraga sig uppmärksamheten, är särskildt den ståtliga, blåblommiga Mulgedium alpinum, älgens älsklingsföda, därför ock af folket kallad älgkål. TurÅ 1904, s. 310. —
-KÖTT. (älg- 1808 osv. älge- 1555–1561. älgs- 1561–1762) kött (se d. o. 6) av älg; jfr -stek. GripshR 1555, s. 15 a. Älgskjöttet ätes färskt til stek eller såppor, saltat, tårkat til spickekjött m. m. Rothof 704 (1762). —
-LED. (älg- 1808 osv. älgs- 1802) (förr) om giller för älg; jfr led, sbst.3 2 b, o. -drag. NorrlS 1–6: 119 (1802). Älgledet med ett fastsatt spjut, avsett att från sidan tränga in bak älgens bog och helst träffa hjärtat .. gillrades .. på många ställen i skogen. Fatab. 1939, s. 8. —
-LÄDER. (älg- 1706 (: Elgläders skin Böxor) osv. älgs- 1714–1897) jfr läder 1 o. -hud o. elands-läder 1. HH XVIII. 4: 72 (1714). Tjärade näbbskor av älgläder. AB 19/3 2000, s. 42.
-MARK. mark (se mark, sbst.1 3) där älg förekommer (o. med goda möjligheter för älgjakt); jfr -skog. AB 4/7 1877, s. 3. Redan en blick på kartan visar, att Solleröns fastlandsskogar måste vara utmärkta älgmarker. Fatab. 1939, s. 7. —
-MULE, förr äv. -MULA. mule (se mule, sbst.2 1) på l. av älg; äv. ss. maträtt. HovförtärSthm 1726, s. 2680. Ständigt kände han den flåsande, pustande älgmulen i aktern. Knöppel SvRidd. 143 (1912). Sådana läckerheter som älgmule och bäversvans. Malm Roberts Arund. 78 (1939). —
-OLYCKA~020. älgkollision; ngn gg äv. om annan olycka varvid älg skadas; jfr vilt-olycka. SvD(A) 15/4 1940, s. 6. De senaste veckorna har ett stort antal älgolyckor inträffat i Småland. SvD(A) 3/10 1965, s. 12. —
-OXE. (älg- 1618 osv. älge- 1692) (fullvuxen) älghanne; jfr oxe 1 g. HovförtärSthm 1618–19 A, s. 12. Det är .. under brunsttiden, då elgoxarna kämpa med hvarandra på lif och död, som de kunna blifva farliga äfven för menniskan. NF 4: 408 (1881). —
-PARK. (älg- 1900 osv. älgs- 1775) om park (se park, sbst.2 1) där älgar hålls fångna för att visas upp; förr äv. om jaktmark med älg. Gimdalen war fordom ödemark i denne Sockn, med god Älgs-park och skönt Fiske. Hülphers Norrl. 2: 26 (1775). Det finns ett antal privata älgparker runt om i landet som visar upp skogens konung för turister. HbgD 27/5 2004, s. 39. —
-PASS. jfr pass, sbst.1 I 7. NorrlP 5/9 1898, s. 3. Det vanligaste skyttet är då jägaren på småmarker hela dagarna sitter i s k säkra älgpass för att eventuellt skjuta älg som kommer förbi. JägUppslB 526 (1989). —
-PASTEJ. (älg- 1882 osv. älge- c. 1600) pastej med älgkött. Loenbom Upl. 4: 101 (i handl. fr. c. 1600). Älgpastejen var särskilt god, men det rökta älgköttet var också en upplevelse. DN(A) 23/10 1936, s. 14. —
-RAGG. jfr ragg, sbst.1 Under det att det ena skottet efter det andra .. svedde älgraggen. Knöppel SvRidd. 112 (1912). —
-RAMS. (älg- 1806–1926. älge- 1757–1762) (†) om växten Chamaenerion angustifolium (Lin.) Scop., mjölke (se mjölke, sbst.3 1), mjölkört; jfr rams, sbst.1 3, o. -stjälk. Epilobium angustifolium .. , som kallas .. Elgerams i Dahl, .. wäxer i oändelig myckenhet i Norrland och mäst allmän wid åkrar öfwer hela landet, hälst kring stenrör. Linné Bref I. 1: 5 (1757). Bolin Åkerogräs. 69 (1926). —
-ROSTBIFF~02 l. ~20. jfr rostbiff e o. -stek. Nyland 22/10 1942, s. 3. På torsdag är det dags för höst och jaktbuffé. Menyn består av stekt älgrostbiff, rökt fårfiol, syltade kantareller och lingonsylt. SvD 13/10 1986, s. 27. —
-RYGG. (älg- 1906 osv. älga- 1556. älge- 1561) (numera bl. tillf.) särsk. om ryggstycke av älg (avsedd till l. serverad ss. stek o. d.); jfr rygg 1 c o. -stek. GripshR 1556, s. 30. Vidare serveras .. några utsökta rätter, som falla utanför den egentliga menuen, exempelvis björnfilé eller älgrygg. NPress. 29/2 1912, s. 2. —
-SAFARI. om färd genom älgpark l. annat (anlagt) naturområde för att titta på l. fotografera älgar. Expressen 10/9 1960, s. 13. —
-SENA. (älg- c. 1645 osv. älge- 1762. älgs- 1749) sena av älg. IErici Colerus 2: 60 (c. 1645). Af Älgs-senor spinna Lapparna stark trå. Nordholm Djurf. 22 (1749). —
-SKADA. skada (på gröda l. skog o. d.) orsakad av älg. Högdjuren der uppe i skogsbygden äro de svåraste skadedjur på växande gröda, hvarför det .. vore skäl att bilda ett bolag för ersättning af elgskada. NerAlleh. 16/5 1887, s. 2.
Ssg: älgskade-fond. fond för reglering av älgskada; jfr fond, sbst.1 II 2, o. viltskade-fond. SFS 1931, s. 694. —
-SKALL. särsk. (förr) om typ av drevjakt efter älg; jfr skall, sbst.3 5 a, o. -drev. HSH 7: 241 (c. 1800). Ehuru sällsynta dessa skogens högdjur ännu voro att anträffa (vid mitten av 1850-talet), hörde dock älgskallen .. till höstens mest uppskattade jaktnöjen. Forslund Lee 68 (1905). —
-SKINN. (älg- 1576 (: Elgh skinns tröije) osv. älge- 1685 (i vers). älgs- 1762) skinn av älg; äv. ss. ämnesnamn (förr särsk. i uttr. sydd i älgskinn (se sy, v. 1 f β)); jfr -hud, -läder. Spegel GW 235 (1685). Fordom användes sämskadt älgskinn till s. k. kyller. 2UB 8: 562 (1900). (Inne i skogen) ligger ett riktigt älgskinn utbrett på marken. .. Skinnet kommer från en kalv, som sköts för några dagar sedan. HudiksvTidn. 24/10 2013, s. 6.
-handske. jfr -huds-handske. På Boursen äro qwarlemnade et par Elgskins-Handskar. GT 1788, nr 148, s. 4.
-SKJUTNING. (älg- 1645 osv. älge- c. 1650) jfr skjuta, v.1 I 2 c, o. -jakt, -skytte. ÅngermDomb. 12/6 1645, fol. 3. (Det) väckta åtalet mot .. Johan Eriksson i Börje socken för elgskjutning å förbjuden tid och å kronans mark afgjordes i dag. UNT 7/5 1898, s. 4. —
-SKOG. jfr -mark. NDA 13/4 1882, s. 3. Ända sedan barnsben har han följt med sin pappa ut i älgskogen så steget till att börja jaga själv var inte långt. VästerbFolkbl. 1/9 2018, s. 18. —
-SKYTT. (älg- 1832 osv. älge- 1670) person som skjuter (l. skjutit) älg; jfr skytt, sbst.2 2 b, o. -jägare, -skyttare. BtFinlH 2: 357 (1670). (Han) hann tänka att det var sällan en älgskytt befann sig i så gott läge: bytet inom skotthåll och undan för undan inom ännu bättre skotthåll. Sundman Skytt. 28 (1960). —
-SKYTTE. om älgjakt med skjutvapen; äv. (o. numera i sht) om skjutning mot rörligt mål föreställande älg (jfr jakt-skytte); jfr skytte, sbst.3 1, o. -skjutning, -skytteri. Greiff Jagt 15 (1821). En .. areal på omkring 10,000 hektar har till och med varit fridlyst .. för ej allenast älgskytte utan äfven tidtals för jakt efter annat villebråd. Jäg. 1897, 2: 196. Filipstads jaktvårdskrets mästerskap i älgskytte på bana kommer att genomföras i dag på Änggruvans jaktskyttebanor. NVärmlT 19/8 2017, s. 39.
Ssg: älgskytte-bana. jfr bana, sbst.1 3. AB(A) 3/10 1941, s. 17. (För att få jaga) måste (man) ha klara papper: jaktlicens från länsstyrelsen .. samt .. papper på skjutresultat från älgskyttebana. SvD(A) 9/9 1965, s. 22. —
-SKYTTERI. (älg- 1867. älge- c. 1650) (†) älgskytte; jfr skytteri 2. Förbudh om Elge Skytterij. BtÅboH I. 7: Diar. 10 (c. 1650). PT 1867, nr 89 B, s. 3. —
-SLAG. jäg. älgspår som man kan se (i snö o. d.) (jfr slag, sbst.1 36); äv. om doftspår efter älg (som jakthund kan följa) (jfr slag, sbst.1 38). En god elghund bör, då han kommit på elgslag, ej gifva hals förr än han hunnit upp elgen. Hahr HbJäg. 328 (1866). Efter en knapp timma hittade de färska älgslag i marken. Ekman Dödsklock. 204 (1963). —
-SNARA. (förr) snara (se snara, sbst.1 1) för älgfångst. Till nyare tidens uppfinningar hörer elgsnaran. Densamma är konstruerad som en vanlig harsnara, fast tråd af gröfre dimensioner – telegraftråd. KarlskogaT 1893, nr 35 B, s. 3. —
-SPANN. (†) i mytologi l. folktro: spann (se spann, sbst.2 4 a) av älgar (som drar släde o. d.). Ut sig drogo de berserkar tolf, / .. med elgspannen stormlikt de ilade bort. Ling Tirf. 1: 73 (1836). —
-SPILLNING. jfr spillning 9. EngSvOrdb. 990 (1874). Där toppade, afbitna kvistar och grenar samt färsk älgspillning här och hvar skvallrade om hvar älgarna för kort tid sedan hållit till. Knöppel SvRidd. 68 (1912). —
-SPJUT. (älg- 1700 osv. älga- 1672) [fsv. älghspiut, älghia spiut] (förr) spjut använt l. avsett att användas vid älgjakt; äv.: älgdrag. FrÅdalb. 1929, s. 13 (1672). Björn-, varg- och älgspjut med långa skaft utgjorde obligatoriska utrustningar vid skallgångar. Keyland NordMJakt. 23 (1911). Det s. k. älgspjutet, där villebrådet-älgen utlöser ett kastvapen genom att med bringan bryta ett ”målsnöre” kopplat till gillermekanismen. Dædalus 1965, s. 202. —
-SPÅR. jfr spår, sbst.3 1 (a), o. -fjät, -slag. Swederus Jagt 327 (1831). Älgspår iakttogos flerstädes, men djuret självt såg jag aldrig. FoFl. 1931, s. 122. —
-STAM. jfr stam, sbst.3 II 10, o. -bestånd. PT 27/12 1871, s. 3. När jakten lössläpptes, decimerades älgstammen ganska hårdt. Ekman NorrlJakt 35 (1910). —
-STEK. (älg- 1799 osv. älge- 1558–1636) stek av älgkött; jfr -biff, -filé, -rostbiff, -rygg. VinkällRSthm 1558. I Stadshotellets .. festivitetssal .. fick sig 80 personer lax och älgstek till livs. SvD(A) 7/10 1965, s. 24. —
-STRÅK. stråk (se stråk, sbst.2 5) nyttjat av älg; jfr -sträck, -växel. (Älggropar) anläggas i granskapet af elgstråk. Swederus Jagt 170 (1831). —
-STRÄCK. (numera mindre br.) älgstråk; jfr sträck, sbst.4 c. I närheten af Rövasstjärnen fans ett godt elgstreck, och jag ville se efter, om der syntes några färska spår. Schröder MinnSkog. 183 (1888). NorrkpgT 30/1 1902, s. 4. —
-STUDSARE. studsare (se studsare, sbst.3 I 2) avsedd för älgjakt; jfr -bössa, -gevär. ÖstersundP 9/4 1878, s. 2. Så kom det sig att under själva älgjakten, medan .. (han) satt på sin veranda med älgstudsaren inom räckhåll .. hände det (osv.). Hellström Storm 388 (1935). —
-STÅND. (älg- c. 1643 osv. älge- c. 1643–1726)
1) i fråga om att älg stannar o. står stilla l. uppehålls av ställande hund; äv. konkretare, med tanke på stället l. platsen för sådant stånd; jfr stånd, sbst.1 1 b. SvD(A) 8/10 1967, Bil. s. 3. Det finns många exempel på när hundföraren har kommit fram på älgståndet där älgen ligger ner i lugn och ro och hunden står en bit ifrån och skäller. FaluKurir. 27/2 2004, s. 4.
2) om plats l. trakt där älg regelbundet o. mera konstant uppehåller sig (jfr stånd, sbst.1 8 d α, o. djur-stånd); äv. om grupp av älgar som uppehåller sig inom visst område (jfr stånd, sbst.1 9 b, o. -bestånd). Murenius AV 99 (c. 1643). Älg .. synes ganska sällan til, och då kommer han annorstädes ifrån, ty i hela Socknen har ingen märkt något Älgstånd. VetAH 1772, s. 355. På de ställen, der .. (älgen) brukar uppehålla sig, och som deraf kallas elgstånd, träffar man under sommaren vanligen flera tillsammans, utgörande en slägt. Lilljeborg Däggdj. 826 (1874). —
-STÄLLARE. om hund som ställer älg; jfr ställare II. SvD(A) 8/2 1941, s. 18. I år ska min lajka Dallas, som är en duktig älgställare, få följa med (på älgjakten). GbgP 28/9 2008, s. 67. —
-TEST. [av t. elchtest] om test (se test, sbst.4 b) som syftar till att avgöra hur en bil klarar av kraftig o. hastig undanmanöver (ss. för en plötsligt uppdykande älg). Undanmanövern som fick Baby-Mercan att välta kallas på tyska för älgtest. Tanken är att det är när en älg plötsligt dyker upp på vägen som man måste göra en sådan där tvär gir som fick Mercedes nykomling på fall. DN 14/11 1997, s. A17. —
-TID. om tid under året då älgjakt är tillåten. Nerike 1880, nr 85, s. 2. Det är höst, det är älgtider och tidningarna fylls av rapporter från jaktpass där skogens konung faller. NerAlleh. 13/10 2017, s. 20. —
-TILLGÅNG~02 l. ~20. jfr tillgång 4. Elgtillgången är god och finnas å Annefors’ skog flere stycken kor med kalfvar. AB 15/9 1881, s. 3. —
-TJUR. (fullvuxen) älghanne; jfr tjur, sbst.2 2 a. ABNorrkpg 21/3 1834, s. 2. På sista skallet den 20 September .. lära .. 5 stycken elgar blifvit skjutna, deraf den största en elgtjur, som vägde omkring 70 Lispund. AB 4/10 1841, s. 3. —
-TORN. jfr torn, sbst.2 b. Vi körde en mil inåt skogarna, där vägen kantades av enstaka älgtorn, där moderna skyttar går upp och passar villebrådet. DN(A) 30/7 1954, s. 5. —
-TUNGA. (älg- 1697 osv. älge- 1558–59) tunga (hos l.) av älg; särsk. ss. (råvara för l. ingrediens i) maträtt (jfr tunga, sbst.2 1 e). KryddRSthm 1558–59, s. 289. På dagens meny står rökt älghjärta och kokt älgtunga som förrätt. VästerbK 11/9 2004, s. 6. —
-VANDRING. jfr vandra 2. Norrskensfl. 10/2 1931, s. 3. I norra delarna av landet där omfattande älgvandringar förekommer får man inte reda på älgstammens fördelning under jakttiden. JägUppslB 544 (1989). —
-VÅN l. -VÅNA. (älg- 1648. älgs- 1793–1798) (†) om fångstredskap för älg; jfr vån, sbst.2, o. -drag. ÅngermDomb. 20/1 1648, fol. 144. Liths boer (har) fordom haft älgsvonor vid Skärvången. Nu finnas där inga älgar. NorrlS 1–6: 91 (1793). NorrlS 1–6: 96 (1798). —
-VÄXEL. jäg. älgstråk; jfr växel, sbst.2 9. Här är ju fin älgmark och man står på en gammal älgväxel i kärrlaggen. Knöppel Morg. 27 (1913).
B: ÄLGA-KLIV, -RYGG, -SPJUT, se A.
C (†): ÄLGE-BOG, se A. —
-BRODD, se E. —
-DJUR, -DRAG, -GRAV, -HUD, -HUND, -JAKT, -KALV, -KLO, -KO, -KÖTT, -OXE, -PASTEJ, -RAMS, -RYGG, -SENA, -SKINN, -SKJUTNING, -SKYTT, -SKYTTERI, -STEK, -STJÄLK, -STÅND, -TUNGA, se A.
D (†): ÄLGES-HUD, se A.
E (†): ÄLGS-BEN, -BENLING, se A. —
-BRODD. (älge- 1679. älgs- 1727–1762) [sv. dial. älgsbrudd; med avseende på efterleden se brodd II a anm.] ängsull. BoupptSthm 1679, s. 1093 b. Älgsbrådd tjänar til ståppning i stolar, madraszer, wagnar, sadlar, selar, bogträn m. m. Rothof 704 (1762). —
-DJUR, -DRAG, -GRAV, -HORN, -HUD, -HUVUD, -HÅR, -KALV, -KLO, -KLÖV, -KÖTT, -LED, -LÄDER, -PARK, -SENA, -SKINN, -VÅN, se A.
Avledn.: ÄLGA, v. -ning. (vard.) förflytta sig (snabbt o.) med stora l. långa steg (som en älg); särsk. (o. i sht) i förb. med rumsadverbial l. i särsk. förb. Tredjeklassens överlägsne segrare blev den 21-årige Bodensaren Sundesson, .. som .. älgade i mål med stort försprång. DN(A) 28/4 1930, s. 18. Maxims scen är en enda stor, vit primadonnetrappa. Och hon som älgar upp och ner och fram och tillbaka på dess steg är i sanning en primadonna. SDS 2/2 1996, s. B3.
Särsk. förb. (vard.): älga fram. älgande förflytta sig fram l. framåt. AB(A) 4/7 1972, s. 23. Man behöver inte ens älga fram i snabb marschtakt för att må bra av promenader. SvD 12/1 2016, s. 12.
älga omkring. älgande förflytta sig omkring (utan mål). Ute på (golf)banan ser vi .. den rörlige reportern .. älga omkring. Expressen 1/8 1991, Bil. s. 2.
älga på. älgande förflytta sig stadigt framåt. Jag kan ”älga på” bra om det behövs. AB(A) 28/4 1976, s. 30.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content