publicerad: 1959
ROTACISM rω1tasis4m l. rå1t- l. rωt1- l. rot1-, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(äv. rho-)
Etymologi
[jfr t. rhotazismus, eng. rhotacism, fr. rhotacisme; av nylat. rhotacismus, av gr. ῥωτακιςμός, till gr. ῥωτακίζειν, bruka (det med bokstaven ρ betecknade) r-ljudet, till ῥῶ, bokstaven ρ]
1) språkv. förhållandet att intervokaliskt s under vissa betingelser övergår l. övergått till r (med ett tonande s ss. mellanled). NF (1889). PedT 1904, s. 394. 2SvUppslB (1952).
![saob](/img/book_39.png)
Spoiler title
Spoiler content