ROTENON rωt1enå4n l. rot1- l. rω1- l. rå1-, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr t. rotenon, eng. rotenone; av ett jap. ord, bildat 1902 av den jap. kemisten K. Nagai till malaj. rōtan (se ROTANG), benämning på växten Millettia taiwaniana (Matsumara) Hayata (ur vilken ämnet först utvanns)]
(i fackspr., i sht kem.) giftig beståndsdel i drog som framställes ur derrisrot (roten av Derris elliptica Benth.) o. vissa andra växter. Holm AlltFläck. 58 (1946). —
