ROTANG rω4taŋ l. rå4-, r. (l. m. l. f.); best. -en; pl. -er; förr äv. ROTTAN, r. l. m. l. f.; anträffat bl. i pl. -er.
Ordformer
(rotang 1888 (: rotangpalmerna) osv. rottan 1758)
Etymologi
[jfr t. rotan(g), eng. o. fr. rotang; av malajiska rōtan, rottingpalm. — Jfr ROTTING]
(i sht i skildring av förh. i tropiska länder) rotting; rottingpalm; särsk. om (rotting från) palmen Calamus rotang Willd., äkta rottingpalm. Uti skogen funno vi ej flera bekanta träd, än Buxbom och Rottaner, eller så kallade spanska rör. Brelin Resa 14(1758). Hängbroar av bambu, rotang och lianer äro vanliga (hos naturfolken). 3NF 3: 1272(1925). Ymer 1927, s. 248 (om förh. i Kongo).
SAOB
