SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
ROTGES rot4ges, m. l. f. l. r.; best. -en, i best. anv. äv. utan slutart.; pl. = (Chydenius osv.).
Ordformer
(rotges 1865 osv. rottgess 1879)
Etymologi
[jfr ä. d. rotges; av t. rotges; liksom holl. o. eng. rotge av fris. rotgoes (pl. rotgies), prutgås; förleden sannol. av ljudhärmande urspr.; senare leden är GÅS. — Jfr PRUTGÅS, ROTGANS]
(i fackspr.) måsfågeln Alle alle Lin., alkekung. Chydenius ExpSpetsb. 42 (1865). Alkor, teistar, lunnefåglar, rotges, hvilka .. befolka fågelfjällen. Ymer 1896, s. 88. 3NF 1: 518 (1923).
Ssg (i fackspr.): ROTGES-FJÄLL. fågelfjäll där alkekungar häcka. Quennerstedt StrSkr. 1: 59 (1919).
Spoiler title
Spoiler content