SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
ROTTWEILER rot3~vaj2ler, äv. ~väj2-, l. 4~10, m.||(ig.) l. r.; best. -n; pl. =.
Etymologi
[av t. rottweiler, till namnet på den tyska staden ROTTWEIL i Württemberg, känd ss. gammalt centrum för uppfödningen av denna hundras]
doggliknande, kraftig, korthårig hund, särsk. använd ss. polishund. SvKennelklT 1913, s. 573. Edström Hund. 63 (1948).
Ssgr: ROTTWEILER-HUND. En .. kull Rottweilerhundar. SvKennelklT 1913, s. 575.
-STAM. Avkomman av fyra hundar .. utgör huvudparten av vår nuvarande svenska rottweilerstam. SvD(A) 1920, nr 300, s. 8.
Spoiler title
Spoiler content