SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
RUBB rub4, sbst.1, r. l. m. (TurHb. 1: 128 (1894) osv.), äv. (i bet. 2) n. (Expressen 5/4 1959, s. 20, osv.); best. -en resp. -et; pl. (i bet. 3) -ar.
Etymologi
[jfr sv. dial. rubb, vissnad grässtubb, ojämn mark, d. dial. hele rubben (i bet. 2), d. rub og stub (i bet. 1), nor. dial. rubb, repstump, rubb og stubb l. rubb og raka m. m. (i bet. 1); sannol. vbalsbst. till RUBBA o. eg. betydande: ngt avskrapat l. upprivet; jfr äv. det möjl. från d. lånade lt. rupp un stupp]
1) (i sht vard.) i uttr. rubb och stubb, ss. beteckning för allt som hör till l. utgör ngt samt i anv. som ansluta sig härtill.
a) (numera mindre br.) i uttr. med rubb och stubb, med allt vad därtill hör l. med stort o. smått l. med allt vad ngn har o. d.; äv. liktydigt med: i grund, fullständigt (jfr b β); ngn gg äv. till rubb och stubb, helt o. hållet, i grund, fullständigt (jfr b β). I Parkumäki .. (föll) hela Ryska lägret med rubb och stubb .. i våras händer. UrFinlH 324 (1789). Gamalt gräl med rubb och stubb / Ville han förstöra. Lenngren (SVS) 2: 270 (c. 1800). Man kunde gerna ha stoppat herr Simpel med rubb och stubb i ett ålskinn. Hagberg Shaksp. 3: 328 (1848). För 40 år sedan brann hela Puutikkala by till rubb och stubb. TurForskn. 4: 136 (1919). Lagergren Minn. 1: 281 (1922).
b) utan styrande prep.
α) det hela, alltihop, alltsammans, smått som stort, ”hela klabbet”; särsk. i uttr. som ange att ngn tar l. köper l. säljer l. gör av med l. förstör o. d. allt (smått som stort); stundom äv. om personer: alla l. varenda en o. d.; äv. i uttr. rubb och stubb av ngt. J närvarande Parter, / Som med dom och lagfarter / Knipt rubb och stubb ur sjelfva källarsvalan. Bellman (BellmS) 2: 129 (c. 1784, 1791). Jag får sälja rubb och stubb, hvad jag eger. Runeberg ESkr. 2: 31 (c. 1850). Det befanns, att .. (bofinken) hade förlorat stjärten; rubb och stubb borta! Gellerstedt Hult 33 (1906); jfr β. BotN 1910, s. 267 (: av). Nog fick jag lära mig att det var Guds ord rubb och stubb i Gamla Testamentet också. Dahlbäck Åb. 173 (1914). Hela kojlaget, rubb och stubb. SkogsarbMinn. 156 (1949). Eftersom hon var glupande läslysten, läste hon rubb och stubb. UrDNHist. 3: 567 (1954). jfr (skämts.): Jag pantsatte och sålde inte bara rubb utan också stubb. Ziedner Lögn 149 (1930).
β) i mer l. mindre klart adverbiell anv.: helt o. hållet, i grund, alltigenom, fullständigt o. d. En lemning af den tid, som just för denna tort (dvs. missgärning) / Fördränktes rubb och stubb. Fahlcrantz 2: 246 (1826, 1864). När hin håle anammar något, så gör han det rubb och stubb. Blanche Våln. 24 (1847). (En bläckfisk) sysselsatt med att omfamna och förstöra rubb och stubb ett helt tremastadt skepp med besättning och allt. Kruhs UndrV 567 (1884). Afverka skogen rubb och stubb. PT 1903, nr 108 A, s. 2.
2) [jfr motsv. anv. i d. dial.] (vard.) i sg. best., i uttr. hela rubben (l. rubbet), stundom äv. enbart rubben (l. rubbet), rubb o. stubb (se 1 b α). Han betalade kontant hela rubben. Sundell GGTid. 130 (1929). Ta rubbet. Expressen 5/4 1959, s. 20.
3) (föga br.) ett slags filtliknande tygstycke av getragg o. d., använt i säng på samma sätt som lakan. TurHb. 1: 128 (1894).
Spoiler title
Spoiler content