RUBBELMUR rub3el~mɯ2r, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -ar.
Etymologi
[sannol. efter eng. rubble wall, till eng. rubble, ohuggen sten (meng. robyl, robel m. m.), av ovisst urspr.]
byggn. mur uppförd av ohuggna l. endast grovt huggna stenar av växlande storlek. Rubbelmur i råkopp med huggna eller ohuggna fogar, eller i huggen sten med angiven huggningsgrad. Bildmark Entrepr. 43(1921). Rubbelmur, mur av sten med rektangulär kopp och hoppande horisontella fogar. Därs. 93.
SAOB
