SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
RUCKEL ruk4el, sbst.2, n.; best. rucklet.
Etymologi
[vbalsbst. till RUCKLA, v.3]
(ngt vard.) (omåttligt) festande l. svirande l. supande, rumlande; utsvävningar; supigt o. oordentligt levnadssätt. Nordforss (1805). Vi gjorde natten till dager genom ruckel. Hagberg Shaksp. 12: 159 (1851). Vara ute på ruckel. Björkman (1889). Han (var) ingen ”noceur”, som gjorde rummel och ruckel till varje aftons uppgift. Lagergren Minn. 3: 52 (1924). — jfr NATT-RUCKEL.
Ssg: RUCKEL-LIV. (ngt vard.) jfr liv I 3. Genom spel och ruckellif förstöra penningar. Hwasser VSkr. 2: 296 (c. 1850).
Spoiler title
Spoiler content