SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
RUFF, sbst.6, l. RUFT, n.?
Ordformer
(ruff 1662. rufft 1673)
Etymologi
[jfr ä. d. silkeruf, ett slags sidentyg; sannol. av t. rupf, blånor, äv. om ett slags tyg (i ssgn seidenrupf, ett slags sidentyg, möjl. råsiden); jfr t. rupfen, ett slags grovt tyg av blånor, rupfen, adj., som består av blånor (av mht. rupfīn, som består av blånor, i sådana uttr. som rupfīn tuoch, tyg av blånor); till stammen i rupfen, rycka, draga (se RUFSA, v.), med tanke på blånornas dragning genom häcklan; för formen ruft jfr kaft vid sidan av kaff (se KAFFA)]
(†) ett slags tyg; sannol. om ett slags sidentyg (möjl. råsiden). Blommerat Ruff i swart a 2 1/2 (daler alnen). KlädkamRSthm 1662, s. 11. 2 al(na)r swart rufft. BoupptSthm 1673, s. 1394 b.
Spoiler title
Spoiler content