SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
RUGA, v.1 -ade (pr. sg. pass. -as Nyrén KlädFabr. 23 (1783); p. pf. -ad Nyrén KlädFabr. 235, 236 (1783)). vbalsbst. -NING (Nyrén KlädFabr. 23, 222 (1783)); -ARE (se avledn.).
Etymologi
[jfr ä. d. ruge, d. ru(e), mlt. rūgen; till RUG, adj.; de hit hänförda formerna kunna i vissa fall (särsk. ss. förled i ssgr) äv. tänkas utgöra skrivformer av RUGGA, v.2 — Jfr RUGAD, RUGGA, v.3]
(†) = RUGGA, v.2 1; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om enskild omgång av ruggning som tyg undergår. Linné Sk. 206 (1751). Rugningen är et verk, hvarigenom ullen utdrages medelst stråkardor ur det valkade klädet, oc lägges i ordning efter hvarannan utan på klädet. Nyrén KlädFabr. 222 (1783). (Det är nödvändigt att nyttja nya kardborrar) vid klädens sista rugningar. Därs. 232.
Ssgr (†): A: RUG-BACKE. = rugg-backe. Nyrén KlädFabr. 23, 224 (1783).
-BOCK, r. l. m. ett slags ruggmaskin; jfr rugg-bock. 2ÅrsbFabr. 1825, s. 346 b (hskr. i Kommerskoll. arkiv).
-BORRE, r. l. m. = rugg-borre. Nyrén KlädFabr. 226, 229 (1783).
-BOTTEN. = rugg-botten. Nyrén KlädFabr. 224 (1783).
-HUS. rugghus. Nyrén KlädFabr. 23 (1783).
-KAMMARE, r. l. m. = rugg-kammare. Stråle AlingsåsMan. 275 (i handl. fr. 1747). Nyrén KlädFabr. 223 (1783).
-KARDA, r. l. f. ruggkarda. Stråle AlingsåsMan. 278 (i handl. fr. 1747).
-KISTA. = rugg-kista. Nyrén KlädFabr. 237, 248 (1783).
-MASKIN. ruggmaskin. 2ÅrsbFabr. 1825, s. 346 b (hskr. i Kommerskoll. arkiv).
B: RUGNINGS-ARBETE. (arbete med) ruggning. Nyrén KlädFabr. 201, 235 (1783).
Avledn. (†): RUGARE, m. = ruggare, sbst.1 Nyrén KlädFabr. 230, 238 (1783).
Spoiler title
Spoiler content